Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 1

på dessa trakter har också införseln af marmor barlast upphört. Imedlertid hafva de kostbara frukterna af denna försvunna handelsblomstring qvarblifvit, till evärdelig förmån för efterkommand generationer. Den gamle bokhållaren gick igenom tvenne rum innan han kom till signora Cantalinis salongsdörr. Här frågade en lakej hans namn och uppslående de båda flygeldörrarne på vid gafvel, som om det varit stor assembiö, skrek han öfverljudt: Mynheer Baldus Sachtekwanst!n Denne inträdde, i sin aldra styfvaste hållning i salongen, Invarest verkligen ett stort antal gäster befunno sig. Rak och allvarsam gick han genom en stor samling af elegants och fashionables, hvilka i Amsterdam, utan originalitet, skilja sig i tvenne partier af fransyska och engelska färger och söka sin ära uti att öfverträffa sina förebilder uti egenheter och extravagans. Allas blickar rigtades i stum förundran på den för alla välbekanta mannen med stångpiskan, hvilken dock, utan att förlora det ringaste af sin fattning, lugnt framgick till den sköna Idola, som ;j en behagligt vårdslös ställning lutade sig i soffan Bredvid henne satt, alldeles lutad öfver lennt och klinkande på en guitarr, Edward van Zernssvaard, en skön yngling med svarta lockar och ett allvarsamt uttryck i de stora, mörka ögonen Hooghuisen lutade sig. mot soffkarmen med ett triumferande teende, då ban var seblef den gamle bokhållaren. Denne sade på god italienska: lag är hitskickad från denne unge herrns far. för att begära ett samtal med signora, er mor. Hon mår illa och tar ej emot i dag, svarade Idola, blickande med förvåning på den fremmande