Aftonbladet – 7 februari 1843, sida 3

ogrundad. — Det ovanliga har inträffat, att, efter gårdagens betydliga folkrörelse, ingen lärer blifvit för oordning eller väldsamhet antastad eller till polisförhör inkallad. Skulle detta vara en följd deraf, att ingen militär befattade sig med ordningens upprätthållande? vr BLANDADE ÄMNEN — De tre danske studenterne, som råkat skada en gipsbyst af Fredrik VI, och derföre, ehuru de icke känt, att bysten föreställde en kunglig person, insaltes i ett trångt och uselt fängelse, äro nu frigilne, och Corsaren yttrar sig om detta frigifvande på följande sätt: Vi hafva väl redan en gång tackat hans majestät konungen för hans nåd mot dessa unga — Hans majestät konung Christian den Åttonde, konung aDanmark, de Wenders och Göthers konung, äxnu hertig till Schleswig och Holstein (det säga vi SchleswigHolsteinarne till trots), o. s. v. Vi tacka hans majestät på de unga studenternes vägnar — nu, då de äro utsläppte — för det att de blifvi insatte. Det är nemliger uppenbart, att om de icke blifvit insatte, så kunde de icke haft den glädjen att slippa ut. Och, under förutsättning, att detär tillåtet att tacka andra än hans majestät kbnungen, tacka vi alla dem, som haft något att säga, befalla eller bestyra vid deras fängelser, i synnerhet vid det i kastellet, för den sorgfällighet, hvarmed man sörjt för att göra deras utsläppning än mer behaglig för dem, dubbelt behaglig, obeskrilligt behaglig. Hvilken lycka erfar nu icke den unga mannen, som satt i del nämnda fängelset! Huru mycket af lyckans goda upptäcker ban icke nu, på hvilket han aldrig förut satte värdel Han går hem och glider sig ölver sin dörr, han betraktar sin dörr, han klappar den, han kyssar den kanhända; ty han upptäcker förträffligheter hos den, byilka han aldrig förr trott vara förträfligheter hos n dörr; den är alldeles hel och håller vinden ute. aHvilken herrlig dörr jag ändå har, säger han till sig sjelf; det är ändå en glädje, att hafva en sådan dörr! Månne alla menniskor hafva sådana dörrar ? i Han ser åt stt fönster. Min Gud! det fönstret är ett fönster, som låter ljuset inkomma! Det är ändå präktigt, att hafva ett sådant fönster! Hvilket rart rum jag har! Och jag. mennskobarn, som aldrig förr märkt, att jag kan gå fram och tillbaka i detta rum, göra en hel promenad! Det är ändå märkvärdigt, hur blind jag varitla Och, vid Gud! har icke rummet ännu en inrättning, den ypperligaste man kan tänka sig: man kan gå ut ur det när man vill, och komma tillbaka när man vill.n Gud ske lof! att jag kom att göra ilia åt Fredrik VI:s byst, eljest hade jag aldrig erfarit denna lycka ! — ENGELSKA ANOR Uti Näremberger korrespondenten läses följande intressanta uppgifter, som visa huru äfven den mäktiga engelska aristokratien nu för tiden flitigt uppspädes och rekryteras från de lägre folkklasserna: Den nuvarande gencralfiskalen i England, sir F. Pollock, är son till en sadelmakare. En bod i Charing-Gross i London (välbekant för alla jagtvänner), hvilken nu eges af herr Cuff, tillhörde förut Pollock, fadren, hvilken sälde sitt varulager åt den nuvarande egaren. Generalprokuratorn sir William Follets fader drifver ännu timmerhandel i grannskapet af Exeter. Sir John Williams, advokat vid Queensbench i England (det finnes äfven en Queensbench i Irlandy är son till en hästbytare i Yorkshire. Sir Edward Sugden, kansler af Irland, är son till en barberare. Sir Edward utgör likväl ett undantag från de andra, han berömmer sig af sin härkomst. Då han vid ett val i Cambridge, hvarvid lord Mounteagle besegrade honom med en majoritet af 28 röster, stod på talaretribunen, ropade en af hopen till honom: Bort, bort, du barberarson! Helt lugnt svarade sir Edvard: Skillnaden emellan den, som sade det, och mig, består helt enkelt deri, att om han varit son af en barberare, så skulle ban ej hafva kommit längre hela sin lefnad; jag är son af en barberare, men har bragt mig upp till något högre., (Detta infall ir af äldre datum.) Då han för några år sedan var ordförande i en konservativ handtyvcrkarförening i Lambeth, talade han lika oförbehållsamt om sin födel. Sir Edward har förut varit skrifvare hos notaien Groom. Då han sökte advokatsembetet, framhöll nan detta emot honom, och oppositionen skulle hafva egrat, om icke den aflidne Francis Hargrayve, en lia älskvärd som lärd man, hvilken röstade för kandilaten på grund af hans genom juridiska skrifter ålagalagda förmåga, kraftigt uppträdt för honom. FaIren till kronoåklagaren Platt, en af de utmärktaste ngelska rättslärde, var den aflidne lord Ellenbooughs skrifvare. Baron Gurneys moder sålde poliiska fiygskrifter. Lord Kenyon, som efter hvartanat blef generalfiskal, baronet, öfverkanslidirektör och ord öfverdomare vid Queensbench, samt efterlemnale en förmögenhet af 300,009 Z, hade börjat såsom krifvare hos en advokat. Lord Hardwicke, i sitt 4:de år generalfiskal, var son till en affirsman i Doer, som blef hängd för förfalskningsbrott. Lord Ellon var son till en kolmätare i Newcastle upon Tyne, ch hans broder, sedermera lord Stowell, lånade 40 till sin ekipering. Lord Tenderdens fader var barerar? i Canterbury, lord Langdale ursprungligen arnförlossare, och lord Campbell, äfvensom de begge ergeants Falfourd och Spankie, började sina banor isom reporters, för tidningen Morning Chroniecle.n — FAnATIsM I Irtanp. Tidningen Dublin Eveing Mail berättar följande exempel af oerhördt barari: Patrick Clarke dog juldagen af feber i församngen Bailieboro, grefskapet Meath, och som han öfergått från katholska läran till den protestantiska, i skulle församlingens protestantiske kyrkoherde, jeme sin adjunkt, enligt den aflidnes faders, Peter Clares, önskan, begrafva honom. Som den ene af dessa errar, herr Pentland, under det han begraft en af eter Clarkes döttrar, blifvit hotad med våldsamheor, så var pPolisvakt närvarande vid detta tillfälle. Jetta försigtighetsmått hade den verkan, att handripligt våld förekoms; men alla möjl:ga andra föro