Aftonbladet – 7 februari 1843, sida 1

I rummets öfriga prydnader visade sig öfverallt den holländska smaken, i synnerhet uti panelningarne af brokig marmor, hvilka omgåfvd alla väggar nertill, ända till en stor kamin af grön porfyr, hvaruti, oaktadt den varma årstiden, en liten eld brann af redan utglödgade torfkol. I taket sväfvade, på en gyllene kedja, i stället för ljuskrona, ett slags ballong af spegelglas, kanske ändå dyrbarare, än den i väggen öfver spiseln infattade venetianska spegeln. Med denna gedigna prakt harmonierade fullkomligt uttrycket af ostörd själslugn i fru Gertruds glada anlete. Man tyekte sig finna, att dessa drag aldrig kunde förvridas af sorg elle: passioner. Denna dams Hf liknade också de ständigt klara speglarne i hennes palats, hvilkas rena kristall oaffåtligen skyddades mot hvarje skymmande dammkorn. 1edan hade en half timma förflutit öfver den minut, på hvilken myn heer van Eernswaard vanligen plägade återvända från börsen. Gertrud kasta de tviflande blickar på pendylen. Denna tycktes förr kunna öfvergifva sin regelmessiga gång, än herrn i huset skulle kunna afvika från sin punktlighet. Henndb för våning ökades, då ändtligen den tunga vagren dundrande rullade in genom marmorportalen och herrn sjelf, i stället att efter vanligheten, först titta in på kontoret, genast inträdde i; boningsrummen. Efter honom följde en lakej med pudradt hår, svart livrå och huita strumpor. Ilan bar en servet och stannade vördnadsfullt vid dörren, afvaktande befallningar Men dåherrn lade sin aftagna börsbatt på en a de med purpursammet klädda ebenholz-stolarne .upplyfte betjenten denna hatt och aftorkade sorg