främsta rummet få nämnas, att de fyra handelshusen i Hamburg, hvilka utverkade dervarande Senats ber fallning till Hr Weners förhörande, sammanlagdt egde en fordran af 448,000 Hamb. Bko hos faillerade handelsbolaget D. Sutthoff C:o i Stockholm — en summa, deraf anparten för en hvar af de förlorande familjfäderna var betydande nog att blifva kännbar, samt hos dem väcka harm och bekymmer; och när nu härtill lägges, att den kredit, Hamburgerhusen beviljat herrar D. Sutthoff C:o, till betydlig del tillkommit de sista månaderna före cessionen, på grund af den omständighet, att Hr Alexis Wener under sitt vistande i Hamburg förevisat en tablå öfver Sutthoffska husets ställning, enligt hvilken samma hus skulle egt en förmögenhet af mer än 200,000 Rdr, så synes det ursäktligt, om de ifrågavarande Hamburgerhusen af sin billiga förtrytelse till och med låtit förleda sig till någon åtgärd, som skulle kunna kallas förhastad. Hr Alexis Wener framställes i Aftonbladet visserligen endast som Sutthoffska husets kontorist eller resande, men såsom son till chefen för detta hus bar han samma namn, och det var således icke ens lätt för affårsmännen i Hamburg, att, när de i Dagbladet bland ankomne resande funno Hr A. Wener från Stockholm annonserad, veta, om det var fadren eller sonen. Sedan de i anledning af denna annons efterhört personen, och blifvit underrättade, att densamme genast begifvit sig till Cuxhaven för att med ångbåten afgå till London, dervid upplystes, att den resandes pass ock hade sina besynnerligheter, emedan det var utställdt den 8 Juli 1842 på 6 månader, följaktligen var tilländalupet den 8 Januari 1845, eller samma dag ankomsten till Hamburg skedde, så må det väl förlåtas, om Hamburgarne under sådana omständigheter fattade misstankar och ansågo sig hafva skäl begära den resandes reclamerande och förhöran e. Hela den häraf vållade tidsutdrägten utgjorde på sin höjd några dagar, och fängelsets portar bestodo i dörrarne till ett vanligt boningshus, kalladt Windserbaum), som vid likartade tillfällen användes till förvaringsort åt personer af den bättre -klassen. Respassets omtalade nya visum bestod i följande påskrift: suppvist i Öfverståthållarens byreau den 24 December 1849,. Frågas således skäligen, om ett dylikt visum innefattar en förny lse al passet, och om icke ett nyll sådant hade hordt uttagas för en ny resas anträdande, då det gamla passet var så nära tilländalupet ? tminstone hade derigenom anledning till den af Hamburgarne vidtagne åtgärd saknats. amburgarne vidtagne åtgärd saknats. S2g X P