Sålunda fortfor den gamla bokhållaren med sin: förmaningar och förebråelser, ända tills de hunnc till kontoret. Knappt hade de båda vändt sig från platsen der namnet Batavia stod; förrän börsklockan ga tecken till att börstimman var slut och scener hastigt omvvexlade. Hittills hade det varit fög rörelse i den sammanträngda menniskomassan, me! nu upplöste sig skocken uti enskilda grupper Like flitiga bin kring kupan sprungo alla om hvar andra. Många strömmade ut ur portalen; andr uppsökte sina vänner, för att träffa öfverenskom melse för det öfriga af dagen. Under tiden fram trädde en på nyaste modet klädd, äldre man til Grosshandlaren van Eernswaard. Ah! echarmant att jag träffar dig här, gaml vän! Jag hade annars ämnat söka digi ditt hem men det var väl att jag slapp, ty det är ju si förtvifladt långt dit och mina nerver lida, af de starka tjärlukten från varfvet. I går trodde ja mig ofelbart få se dig på operan. Jag hade jus enkom för din räkning hyrt den halfva loger hvaruti vi båda, för fem och tjugu år sedan, fun no oss så lyckliga. Men, förr kryper en björ fram ur sin håla om vintern, än du ur di hamnpalats. I afton måste du dock göra ett ur dantag; då hemtar jag dig till operan. yDet skulle vara ett fåfängt ,besvär för di Du vet att jag alldrig besöker theatern. Ja ja, jag vet, jag känner det der sedan tju sufem år tillbaka. Dock — ingen regel utan un dantåg; i synnerhet när undantaget heter Can talini.n . pHvad säger du MD ropade Eernswaard, Canta . . . han tycktes,iFaf idel bestörtning, icke kunna ut