säga hela ordet — lini fulländade den sprättige ;amle ungkarlen. ,Min Gud! fortsatte denne efter en paus, vet du då ieke att vår ungdomsvän, Signora Fortiletta, har varit här redan i tvenne månader ? Inte möjligt. — Fortiletta? — Densamma Fortiletta ? . Precisement —densamme Fortiletta som för fem , och tjugu år sedan vände upp och ner på våra hjernor. Hon är här och ger gästroller vid italienska operan., Omöjligt, Omöjligt! upprepade von Eernswaard med förvånande liftighet. pHon sjelf är det icke heller egentligen som ser gästroler, inföll den andre, men hennes dotter, den gudomliga Idola, firar triumfer, sådane Amsterdam hittills aldrig gjort sig begrepp omHar då icke klangen af de sånger, hvarmed hon dagligen helsas, trängt ända till dig? Hur skulle väl jag gilva akt på sådant lappril, ropade köpmannen med en min af förakt, och med en häftighet, annars främmande för den lugne affärsmannen. j Ah ja! tiden att ge akt på sådant lappri är för dig visserligen längesedan förbi, inföll den gamle eleganten i det han med löjligt sjelfbehag strök sin svarta peruk med den fina, paillegula handsken och lade om de falska lockarna, hvilka sågo ut som en oförskämd lögn emot det bleka, utlefvade ansigtet. Men — se på mig, brorl fortfor han, jag gör ännu i kärlekens rosengård lika goda affärer som på börsen. Du ser att jag är alldeles oförändrad sedan den tiden då du och jag gjorde vära herrligaste eröfringar i Paris och NN