Aftonbladet – 4 februari 1843, sida 3

galeas, nära hvarandra ). Trenne båtar färdades alltiijemt emellan dessa fartyg, under det jag omkring en -I half timma noga betraktade dem i kikaren, hvaraf ljag fullkomligt öfvertygades, att här en plundring äg-Ide rum. Den kurs jag styrde var rakt på Gibraltar; och emedan vinden var god, dock lätt, hafvet jemnt såsom en spegel, förde jag alla möjliga läsegel högt och lågt, som kunde vara af någon nytta. Kl. 4 på morgonen den 28 September kom första styrman ned till mig och anmälde, att cn seglare nalkades hastigt. II ögonblicket var jag på däck, tog natt-tuben och fann, till min surpris, att det var samme kapare, som dagen förut anhöll den tyska galeasen. Här var ingen tid att förlora. Jag skyndade ned i kajutan, tillsade alla passagerare, att ingen af dem fick visa Isig på däck, såvida de ville undgå fångenskap och förlusten af deras medförda betydliga egendom, samt försäkrade dem, det jag, med Guds hjelp, trodde mig kunna frälsa dem från den öfverhängande faran, om de lydde mig. Lydnad åt min tillsägelse lofvades enbälligt. Jag var nu åter på däck, samma kurs styrdes som förut och intet enda segel intogs. t, när kaparen ej befann ig på längre afstånd än omkring 20 famnar från mitt skepp, prejade han mig på god Engelska. Mitt svar: Engels a skeppet Tibern från London, destincradt till Gibraltar, afgafs på samma tungomål och, till synnerlig hugnad för mina under däck så uppskrämda Spaniorer, antogs det för godt, hvarefter kaparen önskade mig en Iycklig resa, och vi skiljdes åt. Straxt derpå hölls i kajutan en rådplägning om bästa sättet att undvika slika farliga och ovälkomna påhelsare, som den, hvilken nyss lemnat oss, Gå jag föreslog, att gå till Cadix hellee än till Gibraltar. Sedan jag, tillspord, när jag väntade få se land, svarat, att om vinden höll sig sådan den nu var, skulle vi utan tvifvel i dagbräckningen skönja Cap Trafalgar och med säkerhet på eftermiddagen befinna oss i Cadix hamn, antogs, under de hjertligaste yttringar, mitt slag; och jag erh öll genast så Y partero, som at min gamle 75-årige spanske superkargör, Don Antonio de la Rosa, skriftliga ordres att styra rakt till Cadix, i hvars hamn jag samma dag kl. 3 e. m. lyckligt arkrade. — Två dagar sednare inkom den fö de tyska galeasen barlastad, att förse sig med munförråd, vatten, m. in., och berättade, att den al oss sedde kaparen, hvars namn var Alert med 420 mans besättning, fråntagit honom allt munförråd, vatten, resery-segel, en större mängd af nytt tägverke, segelduk, m. m. Efter fulländad lossning af den dyrbara last, jag öfyverfört till Cadix, intogs en annan, jemväl ganska dyrbar, hvarmed jag i an af Februari månad 823 lyckligt och snabbt äterseglade till Peru. Forsby d. 54 Januari 4843. J. Forsskål.n ) För att icke synas vara kommen ifrån någon längre resa, minst från och omkring Horn, lät jag på fömisdagen, emedan vi nu nalkades spanska kusten och hade flera seglaro i sigte, från däck uthissa tvenne Hval-snijor (ett slags båtar, som äro nästan oumbärliga i Söderhafvet för dess oräkneliga svåra landningsställen) och placera dem till deras behöriga jernkranar, en på hvardera utsidan af fartygets qvarterdäck, och dessutom en s. k. Gigg vid . aktern. sa — Huru KORBEKTIONS-INRÄTTNINGAR ANSÅGOS I SvERGE FÖR 200 år seDAn. Ibland åtskilliga punkter i en Kongl. proposition till Ständerna den 34 Januari 4649 handlade en om inrättande af tukthus, der vanartige och lösdrifvare skulle insättas och hällas till arbete. Härom yttrade sig BorgareStändet i dess svar på den Kongl. propositionen, alt det ansäge tukthus vara föga gagneliga eller i nytta svarande mot kostnaden, emedan de vanartige icke sig gerna bättra förr än de hafva rasat ut, hvilket sällan sker förr än i sista älderdomen. DPeremot tillstyrkte BorgareStändet, att vanartige personer måtte försändas till nya Sverge (i Norra Amerika), eftersom man förnimmer landet der vara fruktbart och mycket folk till dess besättning fordras. Redan Konung Gustaf II Adolf hade uppfattat och vid 4624 års riksdag förelagt Ständerna en stor plan till inrättande, i förening med hospitaler och barnhus, af tukthus för vanartige och lösdrifvare; men brist på medel hade hindrat verkställigheten deraf ). Etter Tiggare-ordningen 4642, hvilken medgaf presterskapet den af älder öfliga rättigheten att utgilva pass till tiggeri, men tillika sökte ordna utöfningen deraf, skulle oförpassade och lättjefulle landsstrykare gripas och föras till nästa slott,så länge der att arbeta i jern, tilldess de visade en märkelig förbättring och man funne skäligt att ställa dem på fri fot igeun. Det var en fullständigare utveckling af denna princip, som den Kongl. propositionen 4349 åsyftade. Af BorgareStåndets svar på denna proposition, äfvensom af en annan dom under samma tidehvart, SYnes att man i Syerge, troligen längt förr än i land, var betänkt på deportation, till någe koloni, af personer, som voro för samhället Vådliga. Men Sverge förlorade snart sin kolonii Norra Amerika, och tanken att använda den till en korrektions ort, samt vidare till en bestämd straffansta!t, haun ej att blifva här, såsom sedermera i England, utbildad. I Se Geijers Litteraturblad 4839, s. 497 0. f. (Upsala-Corresp.) ee — ÖAR, UPPT (TE UNDER MHAMBURGSK FLAGGA. Kapten P. Zybrautz, förande skonarebriggen Paradis, från Hamburg, upptäckte den 48 Juli 4844, på resan från Valparaiso tll Manilla, på 9 sydl. bredd och 479) vestl. längd från Greenwich en upp af 6—38, med okispalnder starkt bevexte och, såsom det syntes, obebodda öar, hvilka e finnas upptagne på de nyaste sjökartlor. Kapten Z. gaf dem namnet al PaÖ Enligt anställda beräkningar, fann han bredd utesöra 4 67 3507 södar 24