ett bes cut huru i det ifrägavaran ac tvifvel lärer utförd de faliet skall för! RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Huruledes on man hos v. pastor anhåller att f sin hustru kyrktagen och huru v. pastor mc känder och fötter ger besked härpå. Under loppet af sistlidne år förekom i tidnin rne ålskilligt ongående en vice pastor i Lund sult, O. C. Schlyters uppförande, som just ick länder bans embete till synnerlig heder; nu med delar Skånska Korrespondenten om samme Schly ler, alt ban för några år sedan lemnat ett ee och högst besynnerligt svar på ett af sina får skolmästaren Sechanderbergs begäran, att v. pastor: nålUte kyrktoga hans bustru. Beskrifningen pi detta svar innefettas till en del i följande vitt nes . alviftet inför Asbo häradsrätt d. 47 Fe bruari 2854, Hans Nisson i Höja Jul bl. 40 seHer 44 få gen vittnet uppå begär af Schande; berg åtföljt denne till vice pastor Sehly ter, för hvilken Schanderberg sagt sig skola uppvis ett betyg och att, då de inkommit, vittnet gvarstac nat i vyitre rummet under det av Schanderberg in gått i det inre, till hvilket dörren stod öppen, så at vittnet kunde iakttaga hvad der föreföll; att Schan derberg då begärt få sin hustru kyrkotagen och före telt ett vigselbevis af kyrkoherden Cullin, hvilke Schlyter icke ville godkänna samt tillagt, att Schanderberg påföljande vecka skulle ur huset, der Schan: derberg dock begärde att tills vidare få qvarstadna emedan han härutinnan sökt -eller ämnade söka än. dring hos domkapitlet; att Schlyter då först varit utc i yttre rummet och sedan han åter ingått yttrat til anderberg, sut med dij din mördare! samt bör jat sparka mot Schanderberg, hvilken han jemväl er gäng träffade på låret, under det Schanderberg bakges drog sig mot dörr n och hållande händerna framför sig sökte freda sig för Schlyters väldsamhet, hvarunder Schanderberg yttrat till Schlyter, all icke han utan Schtyter, som kan dervia kallade för Du, vore egentliya orsaken till mordet; att Schanderberg när han utkommit genom dörren, begärt att återfå sin, mö:sa och framräckt kroppen för att taga den, hvarvid vittnet hörde Schanderberg yttra, att Schlyter icke skulle slå, emedan Schanderberg försvarade sig, men att vittnet icke kunde iakttaga, huruvida Schlyter härunder slog Schanderberg, emedan vittnet, för att undgå påse uppträde t, gått ut före Schanderberg, som, då vittnet såg honom utkomma i förstugan, hade å högra tinningen ett mindre sår, hvarur blod rann ner åt kindbenet; att Schanderberg icke haft nämnde åkomma, då han ingick till Schlyter, emot hvilken Schanderberg icke på annat sätt än nämndt är visade ett förolämpande uppförande, att ingen mer än båda svaranderna varit i rummet, och att vittnet icke hörde Schlyter svärja eller blef varse, om han hade någon pennknif i handen; dock kände vittnet, som icke tilltrodde sig bestämma, huruvida Schlyters handlingssätt vid tillfället var öfyverlagdt, det ovänskap herrskat emellan svaranderne; hyarförutan vittnet som aldrig märkt Schanderberg vara öfverlastad, tillägger, att det sår, Schanderberg erhållit, syntes vara tilllogadt genom en pennknif. Totalbe!oppet af den julfägnad v. pastor Schlyter vid tillfället, bevisligen, utdelade, synes at nyssnämnde häradsrätts utslag i målet d. 25 Ma 4833. Bå svaranden (Schlyter) med ed betygat, att han ej den 4:de Januari förlidet år tillfogat målsegaren (Schanderberg) något blodvite, varder han ock enligt 47 kap. 33 8 missgerningsbalken uti denna del af målet rättvisligen frikänd; men deremot och då svaranden genom häradsrättens beslut ä sista ting är örklarad saker till ansvar för det han gifvit målsegaren inalles 25 örfilar, dragithonom i kläderna och ne gånger sparkat målsegaren, allt utan blodvite, samt hrustit i den honom älagda värjemåls-ed i så måtto, att han erkänt, det han den 4 Jan. 4834 oqvädat målsegaren, dömer häradsrätten, under åberopande af jap. 3 et 4 SS missgerningsbalken, svaranden skyldig, av böta för 25 örlilar 42 Rdr 24 sk. en skuffning 24 sk. och ogvädinsord 24 sk. i treskifte mellan kronan, häradet och åklagaren, vid hv Iken utgång af målet Schlyter ålägges ersätta Schanderberg med 43 Rdr 46 sk. Bko samt de i må!et hörde vittnen m. m, På häradsrättens vägnar. Carl Ino RARE — Arrendatorn af Gubbhuscets trädgård hade blifvit kallad till polisen, för att svara på sin drängs anhällan, at blifva frän tjensten befriad. Som han tyckte att detta stred mot rangordningen, rade han att ätlyda kallels en intilldes han i går måste met patrull hemtas; då han likväl utverkade sig förmånen att af en gevaldiger uppföras till polisen. — Pizan Anna Norberg, anklagad för att hafva på Johannis kyrkogård utlagt sitt barn, sedan hon qvälft detsamma, har i dag af kämnersrätten, efter on vidlyftig rannsakning, hvarvid hon beträdts med mycket vackande berättelser, blifvit dömd att mista lifyet. De som upptäckt brottet voro polisbetjenterna Bäckström och Gustafsson. — En yngling, som lärer vara ifrån Upsala och bitlkommen i går, gjorde i droska en mängd visiter under dagens Jopp, men som han ej hade penningar att betala åkaren, bar i dag i polisen varit i förhör; men han kunde icke förmås att uppgifva sitt namn eller hemvist, m. m. Han är således under bevakning, åtminstone till dess äkaren får sitt. nano BLANDADE ÄM I DJ Att en Lördag efter si EN: mm am neAfasosnn HBÅlLAE IA act