Aftonbladet – 4 februari 1843, sida 2

— Någonting, som väl kan förtjena att i förbigående bemärkas, är den farhåga, som på ett visst håll tyckes vara rådande för en riksdag, cech hvilket utgör en naiv bekännelse i tysthet, huru mycket vederbörande sjelfse tro pi den utbasunade reaktionen,. Det är i detta hänseende skäl att taga kännedom af en i Svenska Minerva för sistlidne Tisdag och Thorsdag befintlig artikel under rubriken: riksdagsryktena. Minerva förmenar nemligen, att det icke kunnal undfalla någon, som läser tidningarna, att alltsedan slutet af den sista riksdagen, ständiga rykter aflöst hvarandra om en snart förestående ny riksdag; alt dessa rykten väl varit af kort varaktighet, emedan de saknat all grund, men alt det ena imedlerlid knappt försvunnit, förfän elt annat åter lika hastigt uppkommit 1 sammanhang med den första aldrig så litet ovanliga tilldragelsc i det allmänna; hvilket allt, enligt Minervas tanka bevisar, alt intressen finnas, som gerna skullc vilja, alt ryktena gingo i uppfyllelse. Ett sådant mäktigt intresse finner Minerva hos de mycket skuldsatte, som tilläfventyrs skulle vilja begagna sin inflytelse inom riksstländen att få mera penningar i låneväs utsläppta från Banken. Öfver denna punkt resonerar artikeln i öfrigt förnuftigt, men det har dock icke kunnat aflöpa utan uttryckande af en viss grämelse derötver, att Banken står under Ständernas ensamma disposition. Detta påminner om de ansträngningar, som gjordes vid 48534 års riksdag för att få detta ändradt, eller dens. k. sjuttiotvåan. Den saken utagerades då skäligen fullständigt inför allmänna opisionen. Imedlertid kan det vara skäl att tilllägga, i anledning af de nya Minerva-tårarna, att om erfarenheten visat, det de pöfverskuldsattes intresse emellanåt förstålt att göra sig gällande hos riksstånden, så har sådant icke heller minIre ofta skelt hos regeringen, ochvatt man tvärtom icke kan skylla den sednare för, att någonsin hafva precist motarbetat mera penningars utsläpRT JE TIER ENNT OEO T SEEEEEASSEAAE