Aftonbladet – 3 februari 1843, sida 3

Högsta kraft hvar nervsträng spänner; blott i hejdlös fart han känher lif och frid i striderna; det är, som man klädt på stormen gardesjägaruniformen, marskalks-pauleterna. Dagen gryr: Den spridda hären hvimlar talrikt! — sel! gevären blixtra genom dimmorna.ställning slås på gardets trumma, och som sphinxer stå de stumma gamla grenadiererha! Sträfva utipli och sinnen; öfverlastadesaf minnen, (köpta dyrt i farorna); med svarmuskiga anleten; mystiska, som evigheten, stenkolsmörka, skäggiga! Öfver småbestyrem höjde, med af djupa ärr upplöjde pannor, jättmustacherna stelt uppvridna, kolossala björnskinnsmössor på de kala, väderbitna hjessorna; Liknöjdt hvilande: på -hanan; trotsige af segervanan, sra de spotskt på munnarna ät en nyvärfd trupp, som lågar af enthusiasm — och tågar förbi veteranerna. Lifvets glädje akta föga de, som,öga emot öga, döden sett orubbliga, af sitt blod näst sista droppen mist — och kulor ha i kroppen än från Ulm och Bresehia! rn nalkas deras teder ensam, fanan säakes neder långsamt; bateljonerna skyllra; säsom åskor hundra tusen echon återdundra doft: Vive PEmpåreur! hurrah! fällt Muhameds fana klingar, kejsarn vinkar, örnen svingar app igen mot skyarna! Janitscbar-musiken tystnar — sorlet tiger, gardet Tyssnar spändt på gudasvarena!