Aftonbladet – 3 februari 1843, sida 3

Hvecms är örnen ? kejsarn frågar Lannes — och hans öga lågar varmt, som soln på Corsical Med en tröst, som qväfs af tären, Lannes svarar: Sire! Candoren tillhör Hesperidernal: En avant! mes -braves! — Grognarder ! kasten er, som Leoparder, öfver batterierna! För Er, när jag är i tåten, bäfva jordens innanmäten, remna Molakolennerna! Så triumf-marche! hvem kan hämma tiden, lavaströmmen dämma, hejda ras från fjellarna? — fram vi störta, som laviner ned i daln, när solen skiner på Tyroler-Alperna! Ingenting oss motstår mera! Himlen sjelf escaladera vi och spränga portarna. Vi från Atlas skullror hvälfva verlden — och forcera sjelfva afgrunds-barricaderna! Ifrån azurbältet råne vi dess smycken, både måne, sel och alla stjernorna, och i national-museum under massans jubileum hänga vi tro:ternå! Dö vi, stupa vi i kretsen af kamrater, sen i spetsen för de fallna hjeltarna, kejsarn sjelf med Rhein-armåsn rycker in i Elysten, galuterar gudarna! Jag är sårad! luften tjocknar för mitt öga, ljuset slocknar för de skumma blickarna! Ren det går omkring i ringar! Likeom om de hade vingar, från mig fly lifskrafternal Ej jag tål en knekt, som gråter; — i Gehenna ses vi äter bland de fallna englarna eller ock i himmelriket! — Nu, å Dio! strunt i liket! Glömmen mig, — ej segrarna! — Z G Beppo. ätten tå