märkt goda engelska chaussterna. SEEN nn — Artisten Pam. Om denna konstnär innehåller Skånska Posten följande intressanta underrättelser: En yngling vid namn Gust. Wilb. Palm, född af fattiga föräldrar i detta län, begaf sig för flera år tillbaka, vid 44 ärs ålder, blottad på materiela ressurcer, men egande en synnerlig håg och fallenhet för teckning och målning, till Lund, för att der erhålla undervisning, hvaruti han, genom bemedling af en akademisk lärare, också lyckades sålunda, att han någon tid fick begagna akad. ritmästarens undervisning. Ehuru stadd i daglig kamp med fattigdomen och behofvet, fällde gossen icke modet, utan arbetade med oförtröttad ifver i den rigtning, hvarigenom han hoppades kunna närma sig det sköna mål, som hans inbillning förespeglade honom. Samme akad. lärare, som från början intresserat sig för ynglingen, förhjelpte honom äfven till fri resa till Stockholm, der han någon tid njöt undervisning vid målareakademien; men hans talang lärer i det hela rönt föga eller allsingen uppmuntran. Imedlertid beslöt Palm att företaga en Rom-resa, och lärer genom någon magnats i Stockholm sfrikostighet blifvit satt i tillfälle dertill. För öfrigt har han måst hjelpa sig sjelf och, efter hvad vi tro oss känna, aldrig njutit det ringaste understöd af allmänna medel. 4837 återkom han till Skåne, begaf sig derifrån först till Köpenhamn och Läbeck, scdermera till Berlin, Wien och Venedig; men uppcehöll sig endast någon tid på de 2:ne sistnämnde ställena, och nådde slutligen målet för sin resa. Från Rom, der Palm alltsedan oafbrutet vistats, har han nyligen tillskrifvit .en härvarande nära anhörig; och då detta bref blifvit oss benäget meddeladt, göra vi oss, i den förutsättning, att sådant skall interessera åtskilliga af våra läsare, och då man icke har skäl att betyifla uppgifternas tillförlitlighet, ett nöje af att derur anföra ett utdrag, så lydande: Rom d. 4 Jan. 4843. — — — Flitligt har jag äfven i år studerat och har att glädja mig af att min möda ej blifvit alldeles obemärkt, och min lilla obetydliga talang har beredt mig en ära, som vida öfverstigit mina djerfvaste drömmar och förvärfvat mig ett rum bland Europas utmärktaste artister: med särdeles glädje kan jag nämna, att Kejserl. Akademien i Venedig tillställt mig sitt diplom som ledamot och derjemte en ytterst smickrande skrifvelse, cn ära, som hittills aldrig vederfarits någon Nordisk konstnär mer än Thorwaldsen. Om jag ej har vunnit den utmärkelsen, son Wickenberg i Paris, neml. en Orden, har jag lik ej blifvit obemärkt. Uti Italien är det ej som i Frank rike, att konstnärerne blifva dekorerade, och det är ett bruk, som här ej har något värde, emedan regenterne i flera länder slösat denna sin ynnest på si medelmåttiga talanger, att månget snille tvekar all emottaga en sådan gunst. Jag omtalar detta för mir broder under den förmodan, att man ej måtte lägga mig till last att vara, på något sätt hänförd af egenkärlek eller stolt öfver den lycka jag tiilvunnit mig i kon stens eviga länder, utan blott härmed vill bevisa, al! man utrikes gör rättvisa åt en sträfvande talang. Di; man deremot i fosterlandet velat förneka mig der kallelse för konsten, som skulle göra mig och fädernestandet heder, har opartiskheten uti den öfriga delen af konstyverlden visat huru man i Sverge misstagit sig; och äfven förmodar jag detta kan glädja en bror och kära anförvandter samt vänner och bekanta. Jag har låtit prof. Fogelberg öfvertala mig att utföra ett par arbeten för att sända hem till Sverge, hvilket under andra omständigheter troligen ej skett, då jag mm ara a 4 TR ar a ra ene