Aftonbladet – 3 februari 1843, sida 1

med stålbågar; har insjunket bröst och är besvärad af heshet och en liten smula hackhosta; om ni vidare observerar, att han gör ett af två, antingen med en söt mine konverserar med de sittande damerna-eller också dansar med stadens fulaste mamseller och inklinationsdansen med nåson tjock matrona, som nyttjar garnityr och en stor broche i bröstet, så har ni för er en favorit hos alla mammorna i staden. Omni vidare talar vid honom och finner honom i hvarje ögonblick sysselsatt raed att tänka på damernas närvaro, att han ej för sitt lif kan fås till att uttala ordet byxor, knappast permissioner, utan ärdrar detta ord tll permier eller pantalonger, samt att han ej vill veta af en bok som heter Fredmans epistlar, utan i stället oupphörligt talar om sedligheten, den qvinliga känslans finhet, den aktning man är skyldig damerna, med ett ord, är en känslig person: så kan ni åter sätta upp ett tusende mot ett, alt han står väl hos mödrarne i vår goda stad. Men följer ni honom ned i kapprummet och ser hur. han beshawlar och omknyter en rödmosig gumma, som han kaljar tant; talar om förkylning, hosta och ingefärskarameller, och pajar om gumman och alla de öfrige, söker och snokar bakom kakelugnar och under soffor efter tant Lottens lappskor tills han lappar sina glasögon i ett par botteforer, som stå der gapande lika Scylla och Charybdis; springer ut och in för att få reda på en blårutig shawlett, som tant Gustafva brukar att knyta under hatten, så kan ni vara ännu säkrare på saken. Mannen är en beskedlig ungkarl med goda inkomster, en sifferkarl, som vecka ut och vecka in sysselsilter sig med något andefattigt arbete, och som blott emellanåt slipper ut och då af pur ovana vid sällskap blir så öfvermåltlan sipp och sirlig, att han förefaller de unga damerna odräglig, hvaremot de äldre, hvilka se till hans solida egenskaper och dessutom tycka om fjesk, emedan de nästan för mycket öfverträffas af sina flickor,