Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 2

— HO — HÄMMA mien, der han förblifver sittande, som en okänt ödkändhet; den beskedliga Svenska nationen är plat okunnig om hvad mannen har författat och hurt han gjort det. Det bästa har jag dock gömt till slutet. De är nemligen våra politiska författare; att fråga ef ter hvem som ej förstår politik nu för tiden ä lika orimligt, som fråga efter en menniska, som ej andas eller sofver eller någongång är vaken Politiska skriftställare äro derföre de talrikaste Det första steget på författarebanan är lättast fö! en sådan, ty han vet precist i hvilken tidnin; han får beröm och i hvilken han får ovett, de: beror af hans tendenser. Nu är det visst ej sagdt att politiken är någonting lätt, tvärtom hafva dilomaterna från veridens begynnelse intrasslat der allt hvad de kunnat, men det finnes deri visst motiver, några themata, af hvilka man kan göra lika många variationer, som af gubben Noach och Tyrolervalsen, ända från sådane som prydas a utsatt fingersättning eller variationer för nybegynnare, ända till sådane, som knapt enpolitisk Lisz eller Thalberg kunna exequera. Det politiska skrift. ställeriet delar sig itvenne afdelningar eller sorter den som nemligen går rakt på saken och behandla dagens frågor såsom sådane och den som går kro kigt kring saken och behandlar dagens frågor ier romantisk form, bildar den så kallade historisk: skofan bland de ohistoriske. Man klagar jemmerligen öfver, alt det politisk: skriftställeriet tilltagit mot fordom, och man kar ej neka, alt intressantare saker kunde man vä läsa, än om den och den landshöfdingen,, der och den utnämningen, den och den åtgärden) — i allmänhet är allt det der ganska prosaiskt