Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 2

År re ARE ARR —— storheterna; det är nemligen någon verkligen snillrik man eller en som råkat, hvad man kallar, få ett namn. Att få ett namn är både lätt och svårt, allt som det faller sig, för somliga går det som en dans, ingen menniska vet hvarifrån det kommer, ingen kan säga hvari det förträffliga ligger, men det är dock likväl förträffligt derför att det är Hr N. N., som skrifvit det, och det är en gång för alla gifvet att, Hr N. N. skrifver endast förträffligheter. Hvarenda ungherre måste beundra honom och hvar dam af god ton måste hafva läst och senteraty Hr N. N:s arbeten, äfven om der ingenting finnes i dem att sentera. Det hjelper icke, man måste beundra. a Snillena åter taga sig fram sjelfve, men ofta skralt nog, man senterar dem icke, de äro ej populära, men rätt som det är, kommer en välkänd recensent. och säger: ;Herr N. N:s skrifter äro fulle af snille, fastän för få uppfattligan. Vippsär hela verlden tillreds och uppfattar det ouppfattliga, ty det är ingenting heldre man vill begripa, än det obegripliga. Har snillet då skrifvit djup filosofi, så finnes det snart ingen handelsbokhållare med Rowlands Makassar i det brända håret, som ej finner honom klar och:lättbegriplig; hela verlden njuter honomp,, ,läser bonomp och beundrar honomp, derföre att ingen begriper honom. BDesse sorter äro de verklige ödkändbeterna. Det finnes dock här också en klass eller okände ödkändheter,, det vill säga sådane litterära storheter som äro erkända, men som ingen läser. Desse herrar läsas icke utan blott recenseras till sin förmån, boken frågar ingen efter och slutligen kommer persona qvaestionis in i Svenska Akade