Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 1

DET FÖRSTA FJÄTET PÅ SKRIFTSTÄLLARE-BANAN (Ursekter Pfefferkorns memoirer.) Man kan lämpligast indela författarne i tvenne klasser, nemligen okände och ödkände författare. En okänd författare är merändels en kongl. sekreterare eller något ditåt, en man med ljuspenningar, som äter på kort på något värdshus eller hemtar mat hos Tallbergs: han är för öfrigt en ung man med de bästa förhoppningar, som, då han var hemma hos sina föräldrar nere i Småland eller någon annan provins, skref vers och små romantiska berättelser, hvilka han uppläste för en och annan vitter tant, någon gammal kaptenska eller häradshöfdingska, som bodde på en undantagslägenhet, hade 2 kor och 5 får, en gårdvard, som hette Fylax och en knäracka, som hette Noppa och som för slägtskapens skull vistades hos sekterns föräldrar, var vitter och beundrande unga Josiis eller hvad han sedan heter. Unga Josias vexte sålunda upp som cen äkta vitterlekare, lärde sig Tegners Axel och Frithiof utantill, kunde hela craddornan af Lycksalighetens ö, också utantill, och läste Ochlenschlägers skrifter på grundspråket. Alt detta smittade af sig och unga Josias kände en förunderlig lusta att skrifva och kråta ner papper med verser till henne,, en för öfrigt okänd person; man fann knappt någon papperslepp i unga herrans rum, der det ej stod : Du Englahulda, utaf hoppet buren en helgonbild af Elfen skuren, m. Mm. eller ungefär i samma stil, som adjutantens guvernant i Prns berättelse: