Aftonbladet – 1 februari 1843, sida 2

RE ——— — Sedan i ett norrskt blad, Westlandske Tidende, en berättelse influtit, att en svensk skeppare skulle hafva sökt öfvertala norska lotsar att sätta hans fartyg på grund, har öfverlotsen, kapten Mechlenburg, infordrat lotsarnes förklaringar, hvilka lyda som följer: Reserv-lotsen Grunder Stenersen uppgifver, att han, som en söndag var ute med sin båt, kom tilk sidan af en svensk skonert, hvars kapten han frågade, om han ville gå in i hamn, hvartill denne var hugad, under föregifvande att han ville in för att proviantera. Vinden var vest-nordvest, hvarföre de måste kryssa för att komma in i hamnen. Då lotsen hade varit ombord och kryssat ett slag, blef han tillfrågad om det icke kunde gå an att (tosse) sätta fartyget på grund, men då han nekade till att göra detta, sade kapten, att när lotsen icke ville låta beqväma sig att sätta fartyget på grund, så att det gick totalt förloradt, så ville han gå till sjös igen, hvartill lotsen svarade, att han som en redlig lots alldeles icke ville företaga sig sådant och gick derefter i sin båt igen. Kapten fortsatte sin kurs längs landet, och likaså litet håns, som fartygets namn kan lotsen uppgifva, då det icke är brukligt, att en lots frågar derefter förr än fartyget är kommet i hamn. På lotsens fråga hvarifrån fartyget kom, svarade : Nordsjön.n Lotsarne Ole Berntson och Niels Ambjörnssen från Sandöen ; lots-åldermanskap förklarade: Förliden sommar kommo vi till sidan af en skonert rätt utanför Sandön. Förrän jag (O. Berntsen) kom ombord, frågade jag efter skonertens hemvist, svarades: Strömstad; på fråga hvarifrån den kom, svarades från Nordfisket, men som det syntes var den barlastad. Vi frågade derefter om han ville in tilk Rissöer, hvarpå han svarade:-om det kunde ske efter ackord. Vi förklarade, att vi icke ville gå annat än efter taxan, hvarefter han bad oss komma om bord. Jag (O. B.) gick om bord, blef bjuden ner i kajutan: och der tillfrågad om jag icke ville gifva skonerten en (ett pup) stöt antingen på ett blindgrund eller på fasta landet. Härtill svarade jag, att jag för min egen person hvarken kunde eller ville inlåta mig i ett dylikt företag, hvarefter han förklarade, att om jag ville göra detta, kunde jag förtjena penningar både åt. mig sjelf, honom och rederiet. Följderna ville han påtaga sig. Jag sade honom åter, att jag hvarken kunde eller ville inlåta mig bäruti, och att följderna för mig voro Agerhus fästning för lifstid. Derpå öfvergaf jag fartyget som styrde öster efter landet, och så länge det var dager, kunde vi se det segla längs med landet. Daton erinra vi oss icke, men det var en Lördags eftermiddag, och skonertens eller kaptenens namn veta vi icke, men att sålunda är passeradt, kunna vi med ed bekräfta. Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, från hvilken denna berättelse är hemtad, tillägger, att intet annat skonertfartyg, än Freden, kapten Pettersson, sistlidne sommar varit för nordsjöfiske från Strömstad utrustadt, samt att delägare och korrespondentredare för bemälde skonert uppgif. vit, att den, Söndagen den 20 Oktober, seglat utanför Nerestö och Sandö, samt vid båda stäl lena haft lotsar ombord. Skonerten är för närvarande upplagd i Götheborg i vinterlag. Besynnerligt är, att lotsarne icke alls tagit reda på fartygets eller skepparens namn, icke ens då, här deras nyfikenhet.måtte hafva blifvit i hög srad väckt af-den omnämnda besynnerliga proDOsitionen. Å .