Aftonbladet – 1 februari 1843, sida 1

ll UUTIVIHle UBUUL Ydi Luu Uditad ILE TIULLCLULL UITLIA egt rum, som blifvit helt och hållet bekostade af borgerskapets kassa. Jag hemställer nu, om icke, sedan fråga är väckt, den finnes af sådan art, att proposition derom genast må göras. — Biträdde motionen. Herr Wigert. Jag finner det besynnerliga projekt häri vara gjordt, att den dag, som slutar regeringstiden, skulle först upphinnas, innan dagens firande borde beslutas. Detta anser jag besynnerligt. Jag biträder motionen och anser mig ega skäl att tillägga, att split och ocnighet böra undvikas. Man må ihågkomma följderna deraf under föregående olyckliga tider. Fastmera bör försonlighetens hand utsträckas. Herr Schwan instämde i motionen och herr Bohkna st:dt förenade sig med herr Wigert: ER Herr Brinck. Om frågan är att anstölia en högtidlighet för Kofuingens enskilda person, är jag skyldig förklara, att jag deruti med mycket nöje deltager; men jag hemställer, om en sådan högtidlighet skall på ett värdigt sätt åstadkommas, derest den sker bekostnad af borgerskapets kassa. Vid ett föregående tillfälle har jag, obehagligt nog, måst uppträda emot tillgreppet af denna kassa till likartadt ändamål. Jag upprepar, att firandet icke är värdigt, om ej det är. bjertats frivilliga gärd åt Konungen vid den mär! värdiga tidpunkten. Jag anser likväl ej fullt lämpligt, att borgerskapets äldste gifva impulsen i närvarande fall. Det må deremot varå en hvar af Stockholms borgerskap frittvatt i högtidligheten deltaga; men uttryckligen måste det bestämmas, att ej någon ienda skilling till kostnaden må anslås af bemedlingskommissionen och läggas på gravationslistan. Detta;har jag trott mig böra anföra till svar å hvad herr Ekerman yttrat, att kostnaden kunde drabba borgerskapets kassa. Talaren ansåg högtidligheten förlora allt sitt värde, om den skulle bekostas genom beskattning och ej genom frivilliga bidrag. Herr Schartau. Mig synes, att genom motionen tydligen afsågs att gravera borgerskapets kassa med utgifter till den ifrågaställda högtidligheten. Detuppgafs, att enskilda subskriptiptionslistor vore i gång. Jag bar derföre ej kunnat fatta ändamålet med framställningen till borgerskapets äldste, om ej meningen vore, att kostnaden skulle af nämnde kassa utgå. Således trodde jag det vara med min rätt och med ordningen enligt, att begära motionen, såsom angående en utgift af borgerskapets medel, å bordet, heldst sådant, i utgiftsfrågor, alltid tages i akt. Jag vet ock, att man blottställer sig för klander och äfven bitterhet, då man utsäger sin tanka, när den ej behagar, i ämnen, som röra vissa personligheter; men detta hindrar icke mig, att fritt och öppet uttala min åsigt. En rättelse anser jag mig skyldig att göra i en talares uppfattning af mitt förra yttrande. Man har tillvitat mig ett projekteradt uppskof af beslutet, till dess regeringstiden lopp till ända. Något sådant har jag ieke projekterat; hvaremot jag sökt göra mig reda för afsigten med den föreslagna högtidligheten. Jag ansåg, att ändamålet kunde vara tvåfaldigt, antingen en högtidlighet för Konungens personlighet, eler ett firande af regeringsperioden. Endast åsigten härom har jag fritt och öppet utvecklat. Herr Ekerman. I anledning af herr Brincks yttrande vill jag blott erinra, att jag i mitt anförande ej nämnde ett enda ord, att kostnaden skulle tagas af borgerskapets kassa. Jag återförde endast i minnet hvad förut egt rum, men jag har ingalunda tillagt, att man vid deita tillfälle skulle på enahanda sält tillgå. Hr Frodell begärde proposition derå, huruvida någon bögtidlighet skulle ega rum eller ej, och trodde föranstaltandet derom böra utgå från 30 äldste, under förutsättning att kostnaderna skulle bestridas genom subskription, samt ansåg att kommiterade borde utses för att i samråd med magistraten och öfverståthällaren, uppgöra, antingen det borde blifva en middag, bal eller annan bögtidlighet, hvarefter förslaget sedermera borde underkastas granskning af Kongl. Maj:t sjelf. Hr Gustafsson. Det lider ej någon tvifvel, att icke anledningar förefinnas att fira den stora dagen, som snart tillstundar, och jag är övertygad om, att ett ganska talrikt antal af ledamöter ibland borgerskapet vill deruti deltaga. Men jag anser uppmärksamheten nu främst böra fästas derpå, att förslag må uppgöras, huru firandet värdigt må ega rum. I detta afseende synes det ej vara ur vägen att erinra sig konungahusets höga föredöme, som ingalunda bör lemnas å sido. Alla festiviteter vid hofvet försiggå i all enkelhet. Högst få utom den kungliga familjen äro dervid inbjudne. Man ser deraf, att all flärd vid sådana föranstaltanden är bortlagd. Jag är vid detta tillfälle af den mening, att en fest må göras, varaktigare än en bal, och att något bidrag må gifvas till ettallmänt nyttigt ändamål, till någon stiftelse, hvarvid minnet kan förevigas genom uppkallande efter Konungens namn och hvarigenom för den sednaste efterverld skall visas huru svenskarne tänka vid en sådan ovanlig händelse som denna. Hr Schlegel erinrade, att man först måste afgöra, huruvida något firande af ifrågavarande dag skulle ske, -bvarefter ordningen sedan kom till frågan om sättet; och på ordförandens framställning beslöts derefter att dagen skulle firas. Hr Schartau. Ibland herrar äldste hafva olika meningar blifvit uttalade, hvilka hufvudsakligen kunna nänföras till 2:ne, den ena för firandet med granlåt, och len andra genom anslag till något välgörande ändamål, hvarigenom .ctt varaktigare minne skulle berelas. För en hvar är det lätt att välja emellan de venne förslagen. Innan något afgöres angående or N ningen för beslutets bringande till verkställighet, är ) det följaktligen oeftergifligt, att sättet bestämmes. Om en högtidlighet beslutes, måste någon ledning lemnas ör utsedde deputerades förfoganden. Om åter firanlet bestämmes skola ske genom någon gåfva till nåsot allmänt nyttigt företag, finner jag cj behof att 2 deputerade. Detta sednare fall att fira någon yktbar historisk händelse har tillförene äfven ägt um. Man har dervid beslutot byggandet af broar o, . Vv. Dylika föremål eller andra dermed jemförliga aknas visserligen ej I närvarande tidpunkt. I sådant yfte synes mig ett beslut böra fattas ar borgerskaets äldste sjelfva, om sättet hvarpå firondet al Koungens regering bör Hr Frodell ansåg de nu böra af. andet skulle ske genom middag, ba AN 10. jvas, antingen fibal eller annan högranden yttrade: under denna disvar en ide fal 28 anser Mig böra till herrar nes, det man bör begaer lit mig in, hvilken ste meddela. Mig detta märkvärdiga tifad