Aftonbladet – 31 januari 1843, sida 1

GARDINEN. AF GREFVINNAN DASI. (Slut fr. gårdagsbl.) Fiera veckor förflöt: Terminens början nalkades. Jag var rätt glad deröfver; jag insåg nödvändigueten af att rycka mig ur detta lättjefulla Lif: jag gick endast ut för att äta middag. Den öfriga tiden betraktade jag, dold bakom min gardin, Clotilda; jag älskade henne af hela min själ, ehuru jag knappt visste det sjelf; jag kände blott, att nöje ej fanns annat än på denna plats, och återvände ständigt till den. En natt låg jag vaken; jag tyckte mig höra rop, satte mig hastigt upp, lyssnade och hörde verkligen, att man ropade på bjelp. Jag hoppade ur sängen, påtog min morgonrock, öppnade dörren och närmade mig min grannes; jag lade örat intill nyckelhålet: det var derifrån suckar och afbrutna ord utgingo. Förskräckt besinnade jag mig litet och ringde derefter. Ett utrop af glädje besvarade nu min ringning, Clotilda sprang till dörren, öppnade och utropade, i det hon återvände till sin broder: O! min herre, bimlen har sändt er till min bjelp. Jag ämnade stamma några ursäkter, men fick ej tid dertill: hon sfbröt mig: — Ser ni, min Löon, sade hon, han dör! Jag vågade ej lemna honom, för alt ropa på hjelp. himmelens namn, min herre, en läkare, en lä kare! — Var lugn, mamsell, inom få minuter skal en doktor vara här. Jog sprang utför de fyra trapporna, med far: att slå ibjel mig, bultade på hos portvakten, in trängde i hans kammare, dref madam Canu at