Aftonbladet – 31 januari 1843, sida 1

henne så mycket, att jag tyckte, det hon borde veta det lika väl, som jag, och jag blef ullintetgjord, då jag såg, att hon ej gissat det. De tim. mar, under hvilka jag vakade, voro långa och smärtsamma; mitt bjeria var krossadt, både genom tillintetgörelsen af mina förhoppningar och genom det elände, hvartill jag var villne. De stackars barnen hade endast några dåliga möbler, deras tillgångar minskades dagligen och sjukddmen var lång. Från detta ögonblick tillbragte jag nästån hvarje nalt hos mina grannar. God och vänlig ålade Clotilda mig tystnad med en blick, så snart jag uttalade ordet kärlek. Då jag kom hem i mitt rum, svor jag att aldrig återse henne, men så snart jag kunde, skyndade jag likväl till henne. Jag hade nästan öfvergifvit mina studier, jag gjorde blott en fjerdedels timmas visit i veckan hos min farbroder och flydde alla mina kamrater, fruktande deras gyckel. En morgon hade jag fattat ett vigtiet beslut: det var ingenting mindre än att erbjuda Clotillda min hand, utan alt veta hvem hon var, utan att hafva något annat alt dela med henne, än två små vindsrum och 4.200 francs ränta. För ett giftermål med Clotiida fordrades likväl tvenne tUns: först hennes samtycke och sedan rain far Fbroderss det scå nare syntes mig mindre nödvändigt, jag hade beslutat att hjel Ipa mig utan det, emedan be var nästan säker, alt jag ej erhölle det. Doktor Nassåö valdes till ambassadör: jag passade på honom och bad honom komma in till mig, så snart han lemnat den sjuke. — Min bäste Edmond, detta gör mig förtviflad: den stackars unge mannen kan ej lefva i två dagar; han har fordrat att få veta sanningen, och jag bar sagt bonom den, och han ämnar bered