Aftonbladet – 28 januari 1843, sida 1

— Herr Richard är oskyldig, och jag går nu att hemta honom utur det förhatliga fängelset. Sansa er, goda Lina! om några ögonblick för jag honom hit till er. Vanmäktig af glädje föll flickan uti modrens armar. — Gud ske lof! sade gumman, pröfningens stunder ha varit svåra, men den milde Guden har gjort ett godt slut derpå som han alltid gör. Med få ord gaf jag de båda fruntimren det af hvad som tilldragit sig, och Lina besvor mig, att genast hasta till den arme fångens befrielse. Vv. GUD VÄLSIGNE ASSESSORN! Inom några minuter stod jag vid fängelsets dörr. Den gamle vaktmästaren såg skäligen missnöjd ut, ty som han vanligtvis gjorde sig rätt artiga sportler vid arrestanternas mathållning, Var det honom mindre angenämt att nu släppa en sådan kund utur buren, oviss huruvida ett dylikt tillfälle till förtjenst kunde erbjuda sig snart eller ej. Andtligen bade han tummat sin nyckelknippa tillräckligt, uppläst lås och bommar, och jag befann mig inne hos den unge bokhållaren, hvars dystra ansigte något klarnade vid min ankomst. I — Herr assessor, sade han, jag tycker mig finna af ert glada utseende att ni är ett tröstens budskap? oo Ja, Ni har rätt. Ni kunde nästan kalla mig ett elädjens, ty er oskuld är till det närmaste uppdagad; man är den verklige mördaren på spåren, och jag kommer nu att bemta er härifrån. Ni har redan för länge varit innesluten i detta brottets ohyggliga hemvist.