Aftonbladet – 28 januari 1843, sida 1

;j mankera ett fruntimmer; det vore ju fasligt tt låta en vacker flicka förgälves vänta mig, beänk det, ma chere. Medlidandet: Bagatell, min vän. Föreställ dig vara Richard, förtviflad, blek, vridande sina hänler, färdig att krossa sitt hufvud mot fängelsets aller. Artigheten : Håll! håll! för Guds skull! inga omaneska skildringar! jag går nu till din skydding, för att slippa dina inkast. Med fångvaktaren bakom mig, vandrade jag gaan uppför och ärnade begifva mig till fängelset. Men bero icke menniskans föresatser och styrkan att hålla dem så ofta af tillstötande omstänligheter? Jag måste nödvändigt passera det hus, der mamsell Norlin och hennes mor bodde. Porten stod öppen och visade mig det inre af gården. Der satt den goda frun på en gunga, hvilken stod under en lummig lönn. Hon läste högt utur en bok för sin dotter, som satt bredvid henne och lutade sitt sorgsna hufvud mot trädets stam. Flickan var blek som en marmorstod, med balft tillslutna ögon och händerna sammanknäppta. Stickstrumpan hade oförmärkt halkat utur hennes hand och låg framför hennes fötter i sanden. Denna anblick kunde jag ej emotstå; förmodligen var det skrifvet uti ödets bok, att jag först skulle hesöka den stackars flickan, ty utan att jag visste det, stod jag framför den hulda varelsen, som ej märkte min ankomst — God dag, mamsell Lina! sade jag; nu kom. mer jag med mycket goda tidningar. — Goda tidningar! OQO, min Gud! ropade hon uppsprittande utur sina sorgsna drömmar.