Aftonbladet – 27 januari 1843, sida 3

land nog, falla på de vestindiska koloniernas, som derigenom uteslutanåe blifvit gynnade. Med denna plan är ett annat filantropiskt ändamål! förevadt, som står i nära samband med plantörernes och engelska publikens bekof, men likväl har sin svaga sida. De svartas förökande skall likvälicke allenast bli ett medel till slafveriets utrotande i Amerika, utan äfven till Afrikas civilisation. Det förra skall uppnås så snart, i följe af arbetarnes tillväxt och den deraf följande nedtryckningen i priserna på kolonialvaror från engelska Vestindien, konjunkturerna blifva så goda, att slafstaterna, nominatim Brasilien, icke kunna uthärda en konkurrens. Det andra ändamålet tror man sig vinna derigenom, att till Vestindien örda Negrer, hvilka bibehållit minnet af sin afrikanska hemort, sedan de Hlifvit christnade och civiliserade, skola återvända dit och der införa civiliserade bruk och sedvanor. — I hela sydvestra delen af Tyskland har d. 10 Jan. varit ett ovanligt starkt snöyr, åtfröljdt af åska och blixt. Himlen förmörkades hastigt och en häftig storm uppstod, som skadade taken på många ställen, kullstjelpte åkdon och vållade att äfven menniskor skadades. I Freiburg i Breisgau slog blixten ned i domkyrkotornet kl. 4 e. m., men tog lyckligtvis en sådan rigtning, att den blott något skadade muren och tände icke. Men hvad som gjorde tilldragelsen minnesvärd var, att den åtöjdes af ett meteor-regn. Man fann omkring 50 stenar af olika storlek, ifrån 4 qvintin till 3 lod, och den största skall vid undersökning befunnits vara en Aerolit. — STRID MELLAN MFENNISKOR OCH BJÖRNAR. Ett bref från Jakutsk i Siberien, dateradt d. 20 Nov., och infördt i Gazelte d; Kasan, innehåller följande berättelse: Kolonien W shnaic-Laba bar nyligen varit skådeplatsen för en bedröflig händelse. Tre kolonister, Sananicw, Dinitrij och Bialogorskij voro ute på jagt i Laba-skogen, der de i ett snå varseblefvo trenne björnungar, hvilka de togo med sig hem. Tre dagar hade förflutit och de ohyfsade främlingarne redan börjat blifva familjära med sina värdar, då, natten till den fjerde dagen, förfärliga tjut hördes i byn. Mera nyfikna än skrämda, gingo kolonisterne ut, för att se efter hvad som var å färde, men blefvo mycket förvånade, då de sägo den koja, hvari ungarne voro, omgiven af björnar, hvilka stodo på bakbenen och brummade förfärligt. Kolonisterne sprungo efter eldgevär och yxor, och en vild strid började. Björnarne rusade på karlarne, och ehuru flera dödades vid den första salfvan, fortsatte de anfallet med raseri och läto ej bortdrifva sig genom annat medel, än en kojas påtändning. Lågorna skrämde dem och de, drogo sig slutligen tillbaka. Åtta stora björnar lågo döda på platsen, fem män voro dödade och trettio sårade, hvaraf några ganska svärt. !