Aftonbladet – 27 januari 1843, sida 1

— Det gör mig likväl ondt, både om honom och hans fästmö; skulle du ej kunna åtminstone mildra straffet, kära Christofer? — Mildra? Nej, det går, min själ, inte an att mildra för den som skipar rättvisan. Lagen måste ha sin gång; det är mitt valspråk, och alla skickliga domares. Jag har dömt i så många brottmål, att jag har både insigt och vana. Du skulte ha hört, mor, sådan ransakning jag förde på rådstugan i går förmiddags; det finnes, min själ, inte många borgmästare, som göra mig den efter. — Ja, ja, också hafva alla menniskor en sådan respekt för dig, och öfverallt hör man sägas, att det inte finnes maken borgmästare till gamle Styffelin. — Torde väl kanske vara så med, fast jag just inte vill rosa mig sjelf, sade gubben och myste så förnöjd. ——— — När jag kom att göra mitt besök hos borgmästaren, förde man mig ned i trädgården, der jag senom den öppna lusthusdörren såg det gamla paret, likt Philemon och Baucis, sitta vid hvarandras sida. Baucis-Regina blef mig först varse, och gjorde straxt Philemon-Christoffer uppmärksam på min ankomst; gubben reste sig upp, tog af kaschetten, och bad mig vara välkommen. Borgmästarinnan neg och makade sig med de turska bönorna något åt sidan. Jag kommer för att tala med herr horgmästaren angående handelsman Burgs mord. — En ganska oförmodad händelse, ganska ohygglig. Mördaren är redan häktad.