Aftonbladet – 26 januari 1843, sida 2

—MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM fängelse, anklagad för mord! han den milde, gode Richard! var barmhertig, följ mig till honom. — Nej, min goda Lina, ni får ej utan er mors tillstånd gå dit, men jag vill följa er hem, och sedan göra ett besök hos den fångne, helsa från er, och lemna er i morgon underrättelse om hans tillstånd... Kanske kan jag med mina råd vara honom nyttig, om han, som jag vill hoppas, är oskyldig. Var imedlertid ej så orolig; kom ihåg att det gifves en Gud, som vakar öfver oskulden och kan beskydda honom bättre än vi menniskor Tmedlertid lofvar jag er att göra allt hvad jag förmår till sanningens utredande och den olyckliges räddning. Flickan öfverhopade mig med tacksägelser, lof vade mig heligt att ej vidare göra något försök alt sluta sitt lif, och afhörde stilla de förmaningar jag gaf henne. Snart voro vi framme hos hennes mor, som jag fann ganska orolig öfver dottrens frånvaro. Den goda qvinnan försäkrade alt ömt och sorgfälligt vaka öfver den bedröfvade flickan, och jag lofvade att följande dagen återkomma. Jag besökte den stackars Richard genast. Har satt med hufvudet lutadt mot handen; en dyste! skymning omgaf honom i det mörka fängelset Då han blef mig varse höll han båda händerna för ansigtet och ett svagt utrop undföll honom — Hvarföre denna förtviflan, Unge man, sade jag vänligt. Ni är ju oskyldig? — Ja, vid Gud, jag är oskyldig! men huru ka! jag bevisa det? Skenet är emot mig, ingen tro! hvad jag än må bedyra, ty då hade man ej in spärrat mig i detta fasans hemvist, der jag ickt