Aftonbladet – 26 januari 1843, sida 1

UTSIGT OCH INSIGT. BERÄTTELSE AF ff 0007, I. FLYKTINGEN. Det var en skön afton i Juli månad ocb dertill min födelsedag, då man alltid är serdeles stämd för reflexioner. Jag kunde ej sluta dagen bättre, än med betraktande af den fria naturen, som icke vet af någon födelsedag, aldrig åldras, alltid har ett lika ungt och friskt utseende. Klockan var elfva, jag öppnade mitt fönster och beskådade stilla detta herrliga bloss, som under sitt tysta, nattliga lopp gfvit ämne till så oändligt många filosofiska tirader och känslosamma utgjutelser. Vackra måne! började jag för mig sjelf, skola dina glänsande strålar .... men nej! — jag förskonar läsaren från mina betraktelser. Jag är i allmänhet ingen vän deraf; nog af -— jag beundrade tankfull, eller tanklös om du så vill, månskenets förtjusande verkan på den lilla tafla jag hade under ögonen, nu försilfrad af Lunas strålar. Om jag skonat läsaren från mina refiesioner, tänker jag deremot ej befria honom ifrån skildringen af min utsigt. Den är behaglig; döm sjeli! Jag förbigår jordgubbesängarne under mitt föuster och körsbärsträdet, som står på vakt utanföre dem och jag ser der ett smalt gärde, der hvetet gungar sina gyldene ax i rika vågor, vid brynet af ed mörk tallskog, hvilken uppreser sig till venster, stolt att intaga ett rum På den stora bördiga slätten. Gärdet begränsas af en mindre äng, der ån slingrar sig i mångfaldiga bugter. Den lätta spång, man kastat öfver ån, förer upp