Aftonbladet – 25 januari 1843, sida 1

Oiverste malcoim. Za HERR REKTOR C. J. L. ALMQVISTS SVAR TILL UPSALA DOMKAPITEL (Slut från gårdagsbl.) I. Tillåtelsen för ett progressivt element, att i religionsfrågor göra sig gällande, så fort det stödjer sig på den Hel. Skrift, finnes i våra Symboliska Böcker tydligen medgifven genom den ständigt återkommande förklaringen af dem sjelfve, det de, för att gälla i trossaker, måste rätta sig efter den Hel. Skrift, samt att de, derest annorlunda skulle kunna befinnas, frånsagt sig att vara trons rältesnöre; hvaraf ock nödvändigt följer, att hvar och en evangelisk christen, just med ledning af de Symboliska böckerna, ENDAST har den Hel. Skrift att i högsta d. ä. afgörande rummet rätta sig efter i trons grundfrågor. Det mest tydliga och oförtydbara förklarande i denna väg, utfärdadt af sjelfva de personer, som uppsatt och såsom sin trosbekännelse utgifvit Formula: Concordie, läser man i Företalet vill Epitome Articulorum, der den lutherskt-evangeliska församlingens äldste bekännare förkunnat den Regula atque Norma, ad quam omnia dogmata exigenda et que inciderunt ecrtamina pie declaranda et componenda sunt; och hvilken Regel och Rätllesnöre, hvarefter alla läror pröfvas och de infallande tvistigheter christligen förklaras och biläggas skola, här måste vara på sitt rätta ställe att omtala. Formula Concordie säger i denna sin Norm (jag anför orden på svenska efter Reiner Broocmans år 17530 utgifne af R-geringen sjelf sanctionerade öfversättning, i hy upplaga utkommen år 41842, sid. 364:) x Vi tro, bekänne och läre, att den endaste regel och rättesnöre, efter hvilket alla Läror och alla Läraäre böra anses och dömas, är intet annat än de Profetiske och Apostoliske, det Gamla och Nya Testamentets skrifter, såsom skrifvet står Ps. 149: 105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på minom vägom. Och den helige Paulus säger: Gal. 4: 8. ÖOm en engel af himmelen annorlunda predikade cyangelium, han vare förbannad. Men. andra, antingen fädernes eller nya lärares skrifter, ehvad namn de eljest hafva kunna, skola ingalunda aktas den Hel. Skrift jemlike, utan allesamman henne så underkastas, att man icke annorlunda dem upptaga skall, än såsom villnen, som visa, att, och på hvilka orter i verlden den Profetiska och Apostoliska läran jemyväl efter Apostlarnes tid är oförfalskad och vid makt hållen. — Och alldenstund icke långt efter Apostlarnes tid, jemväl och medan de ännu voro i lifvet, falske lärare och kättare hafva upp:ommit, emot hvilke några Symbola eller korta och tydliga bekännelser äro författade vordne, som innehöllo en sambällig den allmänna christeliga trons öfverensstämmelse och de renläriges och sanna kyrkans be kännelse (såsom äro det Apostoliska, Niceniska och Athanasii Symbolum). Så bekänne vi allmänneligen, att vi dem vcedertage, och förkaste alla kätterier och al!a läror, som någonsin emot deras mening uti Guds församling införde äro. Men hvad skiljaktigheter uti trones saker angår, som i vår tid infallne äro, döme vi, att den Augsburgiska bekännelsen, nemligen den första och oförändrade, som år 4330 på den stora riksdagen i Augsburg, blef öfverlemnad till Kejsar Carl V, innehåller vår christeliga religions och bekännelses samhälliga enighet och förklaring; och att hon är vår närvarande tids Symbolum, besynnerligen emot den falska och afgudiska dyrkan och vidskepelse uti Påfvedömet och emot andra sekter. Jemte den Augsburgiska bekännelsen bifoge vi dess Apologiam, samt de Artiklar, som 4537 blefvo författade i Schmalkalden, hvilke ock äro af de förnämste theologis på den tiden med deras underskrift stadfåstade. Och alldenstund denna religionshandel ock pangår de så kallade Lekmän, och deras eviga salighet derunder beror, så betyge vi allmänneligen, att vi jemväl antage den mindre och större D. Luthers Catecheser, såsom de uti hans tomis äro införde, emedan vi håile dem såsom bibel, hvaruti korteligen författas allt det, hvad uti den Hel. Skrift utförligen afhandlas, och hvilka sakers kunskap är en cbristen menniska till den cviga saligheten nödig. Efter föreskrifne skäl bör hela läran uti Religionshandeln rättas, och der något befinnes deremot sträfva, det bör pförkastas och fördömas, helst som Get strider emot vår samdrägtiga trosförklaring. Således behåller man ven klar åtskillnad emellan Guds ord i Gamla och Nya Testamentet och alla andra skrifter, och erpkänner den Hel. Skrift allena för en domare, regel voch rättesnöre, efter hvilken, såsom efter en prof;sten, alla läror pröfvas och dömas böra, om de äro gode eller onde, sanne eller falske. Men Symbola eller bekännelser och andra skrifter hufva icke makt att döma, ty denna myndighet tillkommr allena den Hel. Skrift, utan de bära allenast vittnesbörd om vår lära ock henne uttyda, samt visa huru den Hel. Skrift uti de omtvistade vartillan I; Alla tidor bhlilvit färefådd Asch vttvåd ar