Aftonbladet – 23 januari 1843, sida 2

Under flere månader höll jag mitt löfte, men dt vet hvad det kostade mig — du minns, hur retlig och sorgsen jag blef. Det var min pipa min älskade pipa jag saknade. En dag, på lan det, såg jag en bonde, som rökade sin pipa i sir lilla koja. Jag frågade honom, om han kund jåna mig en blus och en mössa, ty det skull smaka mig att röka en pipa med honom; mer som det var nödvändigt att dölja det för dig vågade jag icke, utan att byta om kläder göra det, emedan lukten annars skulle hafva förrått mig. Vi kommo snart öfverens. Jag återvände dit hvarje afton, för att njuta mitt älsklingsnöje, och genom min försigtighet, att uyttja en tält åtsittande mössa, som hindrade röken att intränga i mitt hår, lyckades jag att bedraga dig. Då vi åter komvxao till Paris, hyrde jag detta lilla rum, på något afstånd hemifrån, och här har jag denna låda, hvari jag alltid inläser min rock, innan jag tar fram min pipa, så att du, vid min hemkomst, icke måtte bi; besvärad af tobakslukten. Detta är hela hemligheten. Förlåt mitt löftesbrott, då jag gjort allt hvad jag kunnat, för att dölja det för dig! Nathalie omfamnade honom. Ack nej, jag har intet att förlåta! jag borde aldrig hafva misstrott dig! Nu är jag lycklig, och du skall röka hemma så mycket du vill. A1drig skall jag ha någonting deremot, och du skall icke längre behöfva dölja din pipal Och Nathalie sade till sin onkel: Onkel, han älskar mig! Han hade endast rendez-vous med sin tobakspipa; efter detta skall han röka hemmal,