Aftonbladet – 23 januari 1843, sida 1

för att kunna med säkerhet uppge husets läge men hvad mannen beträffar, var han klädd i e blå blus. Men hvarför det föll mig in att de just skulle vara kaptenen, kan jag icke begrip: då vi inte ännu äro i karnavalstiden. Fru dApremont sade intet mera; men hoi var fullt och fast öfvertygad, att: den omtalt blus-herrn var ingen annan än hennes man. Mel hvarföre förkläda sig? Han måste vara stadd någon ganska klandervärd affär; och Nathalie fäll de tårar vid blotta tankan derpå. Ack, bur olycklig jag är som gift mig med en så hemlig hetsfull man! Hon blef nu ganska angelägen om att få åter. vända till Paris, och hennes man, som alltid var glad att uppfylla hennes önskningar, lade sig icke deremot. Men då han väl åter var i staden, infann sig hans gamla misshumör och retlighet, och en dag sade han till sin hustru: ,Min, vän, en eftermiddagspromenad gör mig så godt, en sådan som jag tog mig på landet; en gammal sjöman, som jag, kan icke uthärda att sitta hela eftermiddagen inne., Ja, min herre, jag ser hur det är, gål Dock, om du har något deremot? O, nej! hvad kan jag ha deremot? Han gick ut, och fortfor dermed dagligen vid samma timma, just som han hade gjort på landet, och återvann äfven nu sitt goda lynne. Han älskar måhända någon annan qvinnav, tänkte Nathalie, och han ser henne hvarje dag. Ack, huru olycklig jag är! Men jag måste låta honom förstå, att hans trolöshet är upptäckt. Nej, jag skall vänta till dess jag har bevisen i mina händer.,