Aftonbladet – 21 januari 1843, sida 3

ler att vetterligt varit det han i häradet eller i Istaden vistats,, den tid han med stämningen sökItes. Denna tolkning af ofvannämnda lagrum är åtminstone nyttig att veta. Den kan hafva skäl för sig med afseende derpå, att det sällan är möjligt bevisa att någon håller sig undan derföre att Than väntar stämning, och att den som har affäIrer och reser bort, bör draga försorg att han har, om icke ett ombud, åtminstone en kommunikation med hemmet. Å andra sidan är likväl klart. att den icke får tagas bokstafligen så, att den skulle anses helt och hållet upphäfva nyssanförde vilkor för lagligheten af den kallelse, som sker medelst stämningens uppspikande på den söktes husdörr. Pröfningen, huruvida dessa vilkor varit (för handen eller icke, och hvad svarandeparten kunnat komma att lida om honom hetages den Iförmån de innefatta, är naturligtvis alltid lika tillIständig och angelägen. Det ifrågavarande målet har följande utseende: I Den 43 Scptember 4839 uttog handlanden B. J. IKursell stämning å handlanden C. C. Humble till rådstufvurätten i Carlskrona med påstående att, såsom viderboende, få till sig lösa en stadsfastighet som Humble inköpt på auktion, samt tillgodonjuta de Humble meddelade uppbud m. m. Två stadsbetjente Sven och Johan Malmgren sökte Humble två gånger den 20 och en gång den 24 Sept. Alla tre gångerne hade husfolket svarat, att Humble var bortrest och icke hemväntades förrän i medlet af veckan derpå, men ingen kunde säga hvart han hade rest. Vid sista besöket den 24 September uppspikade derföre stadsbetjenterne stämningen på Humbles husdörr. Stämningstiden var nemligen ute påföljande dagen den 22, emedan målet skulle förekoruma den 30 Sept. Bå målet sistnämnde dag förekom var Humble ej tillstädes, men den 7 Oktober inställde sig Humble och invände, att han icke vore lagligen stämd, emedan ej visadt blifvit, att han hållit sig undan, förthy att han väntat stämning, eller att han veterligen i staden eller häradet vistats, i hvilket enda fall det af svaranden begagnade stämningssätt, enligt 44 kap. 7 R. B., kunde efter hans tanka anses lagligt. Humble hade deremot i handelsangelägenheter från den 4 till den 48 Sept. uppehållit sig utom länet, i Bergqvara köping. Den 48 hade han hemkommit, men dagen derpå åter bortrest i affärer till Bergqvara, Väranäst och vidare, samt ej kommit hem förrlän den 25 i samma månad; och då Kursell allt ifrån lagfartens början, utan förnärmande af bördemans rätt, kunnat och bordt bereda sig talan i saken, så borde stämningssättet ogillas. Kursell genmälte: att om ett sådant stämningssätt ej skulle anses för giltigt, så kunde viderboende rätten i de flesta fall eluderas, emedan ändamålet med en, för att undvika stämning, företagen resa vore lätt att dölja, och att då Humble varit borta hela den tid lösningstalan kunnat af Kursell väckas utom en del af den 48 Sept., men Kursell ej kunnat anses skyldig att ligga och vakta på Humble, som icke heller styrkt alt han varit bortrest i handelsaffärer, så borde stämningssättet anses lagl gt. Genom utslag d. 4 Nov. 4839 förklarade rådstufvurätten, att enär Kursell icke styrkt sådane skäl till det vidtagna stämningssättet, som lagen i 44 kap. 7 S R. B. innehöll, så förklarades stämningen ogild; med rettighet för Kursell att å Humble uttaga ny stämning om han så fann för godt. Kursell vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge som, uti utslag den 214 Aug. 1844, yttrade: som Kursell, enligt bevis af vaktmästarne Malmgren, 2 gånger under den 20 och en gång den 214 Sept. låtit. söka Humble i dess hemvist, för att delgitva honom stämningen, utan att Humble dermed kunnat anträffas; alltså och då Humble medgifvit, att han varit ute och rest från den 4 till den 48 Sept. och dagen derpå åter bortrest i handelsangelägenheter och ej återkommit förr än den 235 Sept.; för den skull hade Kursell ägt, att, på sätt här skett. uppspika stämningen på Humbles husdörr; i följd hvaraf Humble ansågs lagligen stämd och ålades ingå i hufvudsakligt svaromål vid rädstufvurätten, dit målet återförvistes. Detta beslut fattades af hrr Assessorer Appelberg, Meck, hofrätts-notarien Ciaösson och häradshöfding Bergenstråhle, hvaremot herr assessor Nolleroth fastställde rådstufvurättens beslut. Humble drog nu frågan under högsta domstolens pröfning, anförande: att ehuru vaktmästarne Malmgren tre gånger sökt Humble, som var bortrest i handelsangelägenheter utom länet, vore likväl icke derigenom styrkt, hvarken att Humble hållit sig undan, förthy att han väntade stämning, ej heller att han veterligen vistades i häradet eller i staden; men att dessa två omständigheter likväl voro ocftergifliga vilkor för lagligheten af det nu begagnade stämningssättet. Kursell upprepade hvad han förut anfört. Nedre revisionen yttrade: Då, vid det i detta mål upplysta förhållande, Kursell, för förvarande af sin lösningstalan,: saknat utväg att annorledes än som skett delgifva Humble den uttagna stämningen, hvilken, enligt hvad vitsordadt blifvit, är vorden å Humbles husdörr anslagen, tillstyrkte nedre revisionen i underd. att hofrättens dom måtte gillas. Deruti del togo t. f. revisionssekreterarne herr protokollssekreteraren Limnell såsom referent, samt hrr hofrättsassessorerne Qvensel och herr häradshöfding Hjorth. Detta nedre revisionens betänkande gillades enhälligt af högsta domstolens ledamöter, och hofrättens utslag, hvarigenom Humble ansågs lagligen stämd, vardt alltså gilladt. es BLANDADE AvVINEN. — EN EUROPEISK WViDE. Tidningen Echo de Ina funntiäraen cam utoejfinac I Valenciennes innehållar