Aftonbladet – 21 januari 1843, sida 1

ter som det var blott för ditt nöje jag villa lära dig det.n Så stodo sakerne då Nathalie en afton på en bal presenterades för Hr dApremont, kapten vid fiottan. Nathalie upplyfte sina ögon, väntande att få se en lång sjögast, med träben och bandage öfver ena ögat; då hon i detsamma, till sin yterliga surprise, såg en man af omkring 30 år, högvext, af en va acker gestalt, med tvänne ben och tvänne ögon 1 bästa skick. Armand dApremont hade ganska tidigt gått in vid marinen och redan, churu ung, avancerat till kaptensgraden. Han hade samlat en stor förmögenhet, den han nu lagt till sitt fåderne-arf och ville nu hvila ut efter sina mödor. För mnärvarande var han ogift, och hvad som underligare var, skrattade allud åt kärleken. Men då han sett Nathalie, undergingo hans tänkesätt någon förändring. Han frågar: hvem är den vackra flickan, som dansar så väl? Det är madame de Hauteville. Är hon icke skön, kapten ? pAck, jo, hon är — gudomliig. LI 0 och hennes själ har lika många beh: ag som ennes kropp. Bjud upp henne till nästa dans, och ni skall finna att jag har rätt, Ahb, men jag dansar inte.n Och för första gången i sin li att han icke lärt sig dansa; men han höll sina ögon beständigt fästade på Nathalie. : oo Nathalie såg detta, ehuru bon låtsade att icke märka honom. Hvad det vore för en heder, sade hon, pom den mannen blefve kär i mig, han som annars aldrig ens talar om något fr untimmer. ångrade han,