Aftonbladet – 21 januari 1843, sida 1

en fuktighet i huset, som vore högst menlig föl Nathalies helsa; derpå skulle kaleschen bytas ul mot en landau. Nathalie var litet kokett; van att behaga, lyssnade hon småleende till de otaliga hyllningsfraser, som egnades henne. Alla som gjorde anspråk på hennes hand blefvo dock sände till onkeln med detta besked: ,Innan jag ger er något hopp måste ni inhemta min onkels tanka.n Det är sannolikt att Nathalie skulle bafva sva rat annorlunda om hon någohsin kännt ett verkligt tycke för någon; men hittills tycktes hon hafva förvarat sin frihet. Den gamla onkeln -för sin del, hvilken nu reserade oinskränkt i sin nicces hus, var mycket mån om att bibehålla allt i sitt närvarande skick En man torde icke bli så medgörlig som Nathalie; derföre underlät han aldrig att upptäcka nåsot stort fel hos alla dem, som sökte en förenins med den vackra enkan. Utom sin egoism och sin cpikurism, hade der kära onkeln ännu en passion, nemligen för brädspel. Detta spel roade honom ofantligt; mer svårigheten var att finna någon att spela med Om någon af Nathalies gäster händelsevis förstoc det, så kunde han vara viss på en lång tortyr 2 den gamia gentlemannen ; de flesta föredrogo at spela kort. I afsigt att dermed behaga sin Onkel försökte Nathalie lära sig detta spel, men de var nästan rakt omö öjligt. Hon kunde icke bål sina tankar samlade så lång stund. Onkeln ban. nades, och Nathalie slog terningarne i bordet Verkligen, onkel, jag lär mig aldrig det de spelet.n Så mycket värre,, svarade hennes onkel, p,elf