Aftonbladet – 21 januari 1843, sida 1

Hr dAblaincourt ledsagade sin nicce då hon blandade sig i societetslifvets nöjen, men stundom, då han fann sig böjd att vara hemma, sade han: Min kära Nathalie, jag fruktar att du icke skall finna dig mycket trakterad denna afton, de komma bara att spela kort: dessutom tror jag inte att några af dina vänner äro der. Det oaktadt är jag likväl färdig atvt följa dig. Du vet, min förnämsta önskan är att vara dig till nöjes., Och Nathalie, som hade den största tillit till allt hvad onkeln sade, var snart öflvertalad att stanna hemma, intygande: Nå väl, jag tror ni har rätt., Sålunda sade Hr dAblaincourt, som var en stor gourmand, till sin nicce: Min vän, du vet att jag icke det ringaste sätter värde på att äta, och att jag är belåten med den enklaste spis, men jag nödgas göra dig uppmärksam på att din kock lägger för mycket salt på allting! Det der är ganska ohelsosamt: dessutom äro aldrig rätterna väl serverade på ditt bord. Härom dagen då du hade 6 gäster till middagen, var ju spenaten högst smaklöst tillagad. Hvad skall väl folk säga om din hushållning då det märker dylikt? Ni har rätt, onkel, och jag Önskar att ni ville vara så god.och spörja efter en god kock åt mig; högst förbunden för ni gör mig uppmärksam på dessa småsaker, som undfalla mig., Kocken, som preparerat spenaten, kördes bort loch en annan antogs i hans ställe, hvilken förstod att tillaga de rätter, som smakade onkelns gom. Derefter vardt trädgården mönstrad, träden som stodo framför onkelns fönster måste sågas ned, emedan deras skugga helt säkert skulle förorsaka