Aftonbladet – 20 januari 1843, sida 1

; hos C. P. CARLSSON i Bazaren vid Adolf Fredriks torg, ET Sa Ne marks nuvarande Drottning, afled den 45 dennes i Avgustenburg. Deputeranden P. H. Lorenzen, som i Sleswigska Ständerförsamlingen så hedersamt försvarat de Danske medlemmarnes rätt, att yttra sig på Danska språket, har inalles emottiagit 23 adresser med 2.723 underskrifter, hvari han tackas för sina bemödanden. TYSKLAND. Preussiska regeringen har i Frankfurt låtit hos förbundsförsamlingen göra framställning om en allmän tryckfrihetslag för hela Tyskland, hvilket förslag dock ej skall hafva mött mycken sympati hos de andra makternas dervarande representanter. I Bäjern skall regeringen umgås med det ljusa förslaget, att göra en del af statens embeten till — ärftliga! Från Ryssland förutser man vid preussiska gränsen en sådan mängd öfverlöpare, sedan kartelet emellan de båda länderna blifvit upphäfvet, att befallning blifvit gifven om upprättande af arbetskompanier af sådane desertörer, hvilka, i fall de icke ställdes under militärhefil, kunde blifva vådliga för allmänna säkerheten. Konungen af Hannover hade begifvit sig till Berlin, måhända för att i egen person klaga öfver Dablmanns anställande i Bonn. MOLDAU. Emellan hospodaren i Moldau, furst Sturdza, och ryske konsuln i Jassy, herr von Kotzebue, har ett häftigt uppträde förefallit, som förmodligen är början till någon katastrof för denne furste, i likhet med den afsatte furst Ghika i Wallachiet. Ryssland har låtit anbefalla Sturdza, att åter i det lediga erkebiskopsembetet insätta den förre erkebiskopen, som gått i kloster, men nu, på Rysslands anstiftan, återbegär sitt stift. Furst Sturdza vägrar bifalla detta, och herr Kotzebue har begärt föreskrift huru han skall förhålla sig emot den motspänstige fursten. CENTRAL-ASIEN. Indisk post, med tidningar från Bombay af den 4 December, hada ankommit till England. Den medför underrättelse, att engelske trupperne utrymt Alghanistan, sedan de förstört städerne Kabul, Dschellalabad och Istalif. Så snart engelska armeen lemnat Indusfloden bakom sig, skulle, enligt en proklamation af generalguvernören, lord Ellenboroughb, Dost Mohammed och alla andra fångne Afghaner försättas i frihet. Detaljerne af återtåget äro hufvudsakligen följande: General MCaskill, som företagit ett ströftåg till Kohistan, bemäktigade sig der staden Istalif, som, utom en folkmängd af 43,000 personer, hyste omkring 44,000 flyktingar af de Afghanbopar, som blifvit slagne vid Tezihn och Ghizni. Oaktadt staden var försvarad af ficre fästningsanläggningar, föll den dock, efter ett par timmars strid, i Engelsmännens händer. Så snart trupperne provianterat sig al de i staden varande förråd, sprängdes fästningsverken och staden sattes i brand. Under denna förstörelse nedhöggo Engelsmännen allt hvad Hif och anda hade, som ej kunde undkomma. Det påstås till och med, att de indiske seapoys stekt sårade Afehaner, medan de ännu voro vid lif. Lastad med rikt byte, återvände MCaskill till Kabul, efter all hafva härjat landet öfverallt, der han drog fram. Nu gjordes af generalerne Pollock och Nott anstalter att utrymma och förstöra Kabul. Den 7 Oktober sattes eld på staden, jemte dess praktfulla och vidt berömda bazar, som stått i 200 år. Alit förstördes, utom citadellet Bala Hissar och de hus, hvari de s. k. Kuzzilbascherne (som tjenat Engelsmännen) bodde. Den ene af Schah Schudschas söner, Futtih Dsching, åtföljde de aftågande Engelsmännen; den andre, Schabpuhr, en gosse al 44 år, stannade qvar i Kabul, och erkändes genast af några böfldingar för konung. Likaledes följde ett par hundrade Kabuleser, som komprometterat sig i de politiska tilldragelserne och fruktade sina landsmäns hämnd, med Engelsmännen. I det sista bergpasset, innan de uppnådde Dschellabad, gjorde Afghanerne ett anfall på Engelsmännen, som vid detta tillfälle förlorade 809 döda och blesserade, bland hvilka sednare 6 officerare. Efter ett par dagars rastande i Dschellalabad, sprängdes fästningsyerken i luften och uppbrändes staden. Vid ett par af de pass, som ligga emellan Dscheilalabad och Peschaver, anföllo Afghanerne de tillbakatågande, dödade eller sårade 90 å 400 man och togo en betydande del bagage. . Den 6 November hade Engelsmännen gått igenom alla passen och uppnått slättlandet, sedan expeditionen 1 Afghanistan räckt i 7 månader. Öfverallt på sitt återtåg hade de härjat och brännt land, byar och städer. Detta skall hafva skett på uttrycklig befallning af generalguvernören, lord Ellenborough, och mycket emot general Pollocks vilja. CHINA. Underrättelserne härifrån gå till början af Scptember. et märkligaste de innebålla, är, att HBongköpmännens monopol, att ensamme få handla med utländningar, blifvit upphäfvet. Mon hade redan börjat skeppa thå från Nanking till Hongkong. — Förhållanderne emellan Chineserne och Engelsrnännen voro fullkomligt vänskapliga, och från Datlings häöärdac jota Af annat ön idel vän