Aftonbladet – 20 januari 1843, sida 1

Öfversigt af S:t Ragnhilds anläggning för kall. . . vattenkur vid Söderköping. Oaktadt det stora rop den Priessnitzka kurmethoden sedan snart tvänne tiotal af år tillvunnit sig bland Allmänheten för de utomordentliga resu tater, som år från är allt mer påkallat Herrar Läkares uppmärksamhet, oaktadt redan länge mången bland dessa, som ömt bekymrar sig om den lidande menskligheten, med lifligt intresse omfattat denna kurmethod, och dels en och annan Läkare dels en mängd icke Läkare i Tyskland, Ungern, Böhmen, Italien, Frankrike, England, Ryssland, grundat inrättningar för densamma, stod dock hiuilis hela Skandinavien i saknad af en anlåggning, der tillfälle vore beredt att, i den mångfaldiga form, som denna kurmethod så väl förmår lämpa efter de skiljaktigaste patienters bekof, och under ledning af en med kurmethoden förtrolig Läkare, använda det kalla valtnet såsom Läkemedel. Denna brist är afbulpen genom den utvidgning S:t Ragnhilds Brunns-inrättning under de sednare ären vunnit. Visserligen eger icke den unga, i sin utveckling stadda anläggningen den fullkomi ighet undertecknad framför andra önskade; men sådan den är, motsvarar den icke illa Kurgästens alla billiga fordringar. Redan en flyktig blick på iokalförhållandet härstädes måste öfvertyga hvar och en om detta ställes synnerliga tjenlighet för en sådan anläggning. I midten af den, så för synvidd som för luftrörelse lagom vidsträckta, utmärkt sunda Söderköpingsdalen, som vid det vackra MEM sänker sig till en hafsvik — Slätbaken — och som breder sin yppiga vegetations, endast af hårdvallsängar och åkerfält växlande, matta kring de begränsande bergen, hvilka till önskligt skydd mot nordanvinden bilda den höga bergsrygg, som kallas Ramunders Häll och på sin högsta spets bär det märkvärdiga hednatidens minne: Ramunders Borg; — i midtn af denna dal, som från flera sidodalar genomskäres af större och mindre vattendrag, äro Staden Söderköping, S:t Ragnhilds källa och dess brunnsinrättning belägne. Flera källor på den angränsande högsta bergssträckningens fot och en, midt ur klippans barm framquällande, erbjuda det renaste och klaraste vatten till invärtes bruk, och Ragnhildskällan, som jemte källvattnens vanliga beståndsdelar, har en svag jernha!t, förser rikligen hela Bad-inrättningens behof med ett vatten, endast mineralhaltigt nog för att hålla sig befriadt från hvarje slags kryp. Denna omständighet — nämligen helsokällans starka vattenflöde — ger anläggningen en fördelaktig egendomiighet, som torde vara ensam i silt slag. Då badvattnet, och för det mesta äfven dricksvattnet. vid de utländska anläggningarna för kallvattenkur, har sin temperatur beroende af årstid och väderlek, således beständigt växlande, stundom orimigt låg, stundom orimligt hög ), bjuder deremot St Rognhilds sprudel oföränderligt samma sjugradiga vattenmassa och det i rik tillräcklighet, så väl för fullbaden, som för he!a den öfriga mångfalden af alla andra slags bad : och det mineralfriare, rena källvattnet för drickningen hålles iäfvenledes hela äret om vid samma temperatur, som Ragnhildskällans. Denna lyckliga omständighet, att alltid äga vattnets temperatur oförän: ärad, måste högt värderas äfven af den, som till äfventyrs icke erkänner den fördel, som utan tvitvel ligger deri, att få så godi som omedelbart bada i en helsokälla, hvilken allt från urminnes tider aidrig upphört att med lyckliga kurer rättfärdiga sitt anseende och som de fromma Fäderna allt ifrån den gråa Hedendomen höllo i helig vördnad. Den, som lärt sig betrakta kallvattenkuren ur synpunkten at en den fuilständigaste dietkur, såsom rätteligen ske bör, skall ej underlåta ett för en sak af stor betydenhet anse Söjerköping dalens lyckliga skaplynne, med sill ypperiga vatten, sin ) Anläggningarna i S:t Petersburg äga intet annat vatten, än Newans, som om sommaren stuniom har 48? värme. Fiere bland Tysklands måste långväga hemta silt bättre dricksvatten, och de för öfrigt förträlliga ste såsom: Rhendalens Laubachsthai vid Coblenz, Maritnberg vid Boppart, nödgas i öppna, eler Schwabens Wilhelmsbrunnen vid Esslingen, i hetäckta reservoirer, Som stå mer eller mindre talrit hvimlande af insekter, ödlor och grodor, för badens bebof samla och i långa På föga djup under jordytan anlagde, rör, leda de sparsamt tilllytande regnbäckarnas vatten från bergen.