Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 3

— Hon håller på att dö af hunger; men lik. väl vill hon inte deltaga i supern, utan ett för— Hvilket då? — Att ni ger mig ert hedersord, mina herrar. att, hvad än må hända, ni icke omtalar dettc för någon och icke söker att hämna er. — Vi svärjal Å Dörren öppnades nu och chevalier de Florac inträdde. I — Medge mig att det är ett vackert fruntimmer! Hon har fyllt sin plats som om hon aldrig varit något annat, i förmiddags vid min säng, i afton på operan. — Och hvar var ni då i morse, min fru, då denna vackra herre spelade er rol? — Bakom sänggardinerna der jag talade för honom, herr marskalk. — Och Biribiche? — Hon sof vid min sida. — Mina kära kusiner, sade hertigen, uppfinningen är af mig; jag stod bredvid hertiginnan bakom sängen, då chevalieren i cornette och spetsmössa tronade på hertiginnans säng. Medge mig att jag är en god aktör; jag har icke litet skrattat åt ert tokprat, jag har fått åskåda en ordentlig komedi på er bekostnad. — Tackar så mycket! mumlade alla tre. — Hvad herr marskalken angår, är det jag ensam, som tillåtit... — Och fullmakten, min fru? — Fullmakten... återtog hertiginnan med rörelse, — chevalier de Florac, jag gratulerar er att vara kapten; ni far i morgon till Metz,