Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 3

Pag. 19 säger förf. att man, för att utröna djupe vid metning, begagnar en lina med lod i ändan ,så snärt linan är spänd, har lodet funnit bot ten; vi skulle likväl tro, att förhållandet är all deles rakt motsatt, eller att så länge linan ä spänd, har den icke ännu nåt botten. — I dei speciella beskrifningen på fiskarne och deras fån gande, hvimlar hvarje sida af en mängd de gröf sta fel. Att anföra dem alla och vederlägga dem skulle troligen fordras större utrymme, än sjelfv: den klandrade skriften innehar. Hvarken författaren eller den läsande publiken torde önska nåigon dylik utförligare undersökning. Endast til bevis, att recensenten ej dömer i det han icke förstår, vill han anföra några få af de grofva misstag, hvartill förf. gjort sig skyldig. Gers och Linnare eller Sutare räknar förf. till skinnfiskar, ehuru de uppenbart hafva fjel. Åspen, säger förf., leker både i Maj och Oktober. Allt sedan Artedis och Linns tid har man likväl icke afvetat mer än den om våren. De största gäddor man kan omtala, hafva vägt ända till 8 lispund. Förf. tyckes icke veta, att fiskare bruka ljuga lika bra som jägare. Neinöga är en skinnfisk, hvars rätta hemvist är i hafvet. I Sverige finnas 4 arter af detta slägte, af hvilka 2 de allmännaste förekomma blott i sött vatten, och endast den mindre allmänna i hafvet. Den sällsyntaste träffas blott i sött vatten. Neinögat och ålkusen räknar förf. till ålslägtet. Detta bevisar, att han är bra klen i sin naturalhistoria. Det är förmodligen neinögats ål-lika kropp, som förledt förf. att anse den tillhöra ålslägtet, ehuru neinögeålkuseoch ålslägtet tillhöra helt olika serier af Ichthyologiska systemet. De äro analoga bildningar i ulldeles olika serier. Det för ålkusen äfven förekommande namnet ålemoder har väl narrat förf., att i den anse en frände till ålen. — Vassbuk (sie!) säger förf. blott vara en liten strömming, ehuru le äro skiljda arter. Många olika fisksätt glömnas helt och hållet, t. ex. torskmete, strömmingsnete med pimpelkrok, norsfångst med not etc. etc. Då det säkerligen är öfverflödigt, att hålla en trängare jagt efter alla de fel, som förekomma i lenna skrift, emedan säkerligen ingen, som tager ninsta notis om skriften, kan i den uppdaga nåot dugligt, torde imedlertid ofvanstående vara 08, för alt visa grundlösheten i det omdöme, en f våra största tidningar fällt om denna skrift, emligen att den syntes vara författad med sakännedom,. Det vore väl om recensenterne egde tet mera sakkännedom, innan de utpuffade en sel artikel, hvarigenom publiken missledes. — Jen klandrade skriftens egen värde författare afva viej något bättre råd att gifva, än det imla ordspråket: Skomakare blif vid din läst. 7 —r— —— EKRAR NEN