Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 2

rendez-vous. Ni skall alla supera hos mig; och ni skall få upplösning på hemligheten, jag svär det vid satans heder. Men sen der nere, är det inte hertiginnan, som går der? Jo visst är det hon. Ni kan inte misskänna bennes hand; den är lätt att utmärka från andras, och hon bär inte mer sin handske. I det chauve-sourisn sade detta, försvann han som genom en förtrollning bakom grefve Lauraguais. och vicomte Lettorieres, som gingo tillsammans. Herr de Brignolles skyndade bort under ett flatskratt. — Hvad står på, markis? frågade grefve Lettorieres. — Jag skrattar åt oss, mon cher; vi ha blilvit mystifierade på det vackraste sätt i verlden— Jag skulle kunna säga detsamma. — Den vackre Lettoriecres mystifierad; åh, det vore grymt! l Dessa ord, uttalade af tvenne herdar, skiljde de begge ynglingarne; de gingo åt hvar sin sida. Icke dess mindre infunno sig, två timmar derefter, alla tre på mötesplatsen. — Ni äro punktuella, mina herrar, sade masken som väntade dem; jag tackar er. Låt oss fara. Vägen är något lång, jag får avertera er derom. Min vagn skall föra er hem; vill ni följa mig? Ingen trodde att det var bertiginnan ; denna röst var icke hennes, och de tvekade icke. att inhemta hvarandras mening. — Sköla-.vi följa? frågade markisen. ÄN Få visstynsvarade pagen. SS Men jag Vet inte... sade markisen, Alla vuså E : 2