Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 1

HERTIGINNAN. ) AF GREFVINNAN DASH:. IV. MASKRADEN. En operabal år 4772 liknade på intet vis der stupida samling, som man i våra dagar gifve denna benämning. Det var väl en talrik hoj samlad, men icke delta stoj. Qvicka infall, ar tighetsbetygelser i den goda smaken, roande narr aktigheter, hördes i stället för den vidriga kon versationen och ännu vidrigare mantr, som utmär ka en operamaskrad 1842. De koketta, eleganta parfymerade maskerna kände alla, utan att igen känna hvarandra. Jag vill inte påstå att dess reunioner vöro helt och hållet fläckfria, jag vil icke påstå att fruntimmer al dålig reputation hel och hållet afhöllo sig från dessa reunioner; me; ett dåligt sällskap, om det icke var oförvitligt var åtminstone spirituelt. Dertil viste dess mamseller att hålla sig uppe på sin plats; d tilläto sig icke att vara grofva eller trotsiga och på den grund lät man dem passera. Så snart hertiginnan och hennes sällskap inträd i salen, tillkännagaf fru de Presles sin önskan at begifva sig till det s. k. kungens hörn och ba sin -kusin lemna sig ensam för att mindre. risker att bli igenkänd. Vicomten lät bedja sig en stund icke dess mindre gaf han vika och kastade si midt i hvirfveln at masker. Klockan slog tolf. Marskalken väntade reda: på sin post. — Här är jag nu, sade en jul röst. ) Se Xx 411, 12 och 43.