Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 3

Ni oroar mig dessutom . .. ni har ökat min hufvud värk. — Gud förbjude det! — Låt mig få sofva litet, jag känner mig trött. — Väntar ni inte min bror? — Ahl — hörde ni det? — Akta er, fru hertiginna! det är farligt att leka med barn. Kommer ni ihåg historien om fru de Preilly? — Fru de Preilly är en toka. — Tar ni emot honom? — Ett ögonblick bara; jag har något att tala med honom; det utgör en del al konspirationen. Oroa er icke, min kusin, far på balen; jag arbelar för er och jag upprepar, alt om tjugufyra timmar skall ni inte ha något vidare att önska. — Jag lyder er, jag far, i förtroende ull er och edra löften. Jag lemnar er med vicomten; jag är icke svartsjuk, jag är lycklig! — Min Gud! tänkte hertiginnan, hvad karlarna äro dumma! Se der två, som gålt sin väg, utom sig af förtjusning. Hvad har jag då lofvat dem? Endast ehimerer! Man gör sig illusioner vid alla åldrar! De begge bröderne möttes i förmaket. — Stig in, vicomte, hertiginnan vill tala vid er. Vicomten lät icke säga sig det två gånger, utan skyndade i fyrsprång in i hertiginnans kammare. Man bad honom vänta i boudoiren. Hertiginnan de Presles utkom, bärande på armen sin Biribiche, som knäckte nötter och kastadv skalen iansigtet på den unge mannen. — Nå väl, min fru! hvad nyheter har ni? — Ypperliga! vi gå på balen. — Med de Florac?