Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 3

tellets bakport; ingen fästade någon uppmärksambet dervid. Kusken stannade utanför ett vackert hus. — Är det här? frågade vicomten; skall jag stiga ur och bjuda den okända mim hjeip? — Jag ser ingenting som hindrar det. En person al samma vext som hertiginnan, i samma kostym, visade sig i porten; vicomten gjorde en djup buvning för masken och bjöd sin nand. Den okända belsade utan alt svara; imedlertid kände vicomten den okända sakta darra på handen. — Min Gud! tänkte han, hvad vill detta betyda? hvarför darrar hou? Skulle detta fruntimmer möjligen hafva utmärkt mig? Han darrade härvid af förtjusning och i det han satte sig baklänges i vagnen, kände han sig som en helt annan menniska. Snart voro de på stora väsen till Paris. (Forts. följer.) VA EE — FRANSYSKA ROMANER FÖR INTET. Så långt har det belgiska eftertrycket nu kommit, att det lemnar knappt i Frankrike utkomna romaner för Ööuet Nu må väl ingen misskänna konkurrensens välsignelse! Flera Brössclertidningar, såsom Ulndeperdant, VObservateur och andra annonsera nemligen, att de i år hvarjo vecka, skola gratis gilva sina läsare ett band fransyska romaner, sä att hvarje belgisk abonnent (till vtlandet sträcker fördelen sig ej) för 60 francs (30 Rdr bko) årligen, erhåller 3563 medstämpelkostnader betungade stora tidningar och ett bibliothek af 32 band. Boktryckarne NWamen och Hauman lemna dessa romaner åt fidningsredaktörerne för papperspriset med en liten afgift för sät ningen, hvilken äfven begagnas för att på bällre Papper afdraga de cxemplar, som sedan vandra till andra länder och säljas för 4 Rdr 24 sk. bko per band.