skall bli vedergälld. genom en händelse . . . och få supera med samma mask . .. o— QO, min fru! min fru! Och han kysste med liflighet hertiginnans hand, som hon höll utom sängen. — Tig Biribiche! utropade hertiginnan i det hon skakade sina rosenfärgade sänggardiner; du är odräglig, man kan inte få öronljud då man har dig inne. Ett lätt murrande hördes, något liknande ett undertryckt skratt. . — Förlåt, herr marskålk, det djuret är illa instrueradt. — Jag vet verkligen icke hvar jag är, men hvad ni Jofvat har gjort att.jag är utom mig af förtjusning. j — Men min herre, saken är ännu icke alldeles afejord; derför fordras: ätt ni beviljar mig mina begge önskningar. — Begge två? Skall Jag nödvändigt gifva den vildbasaren vicomten fri ur arresten, är det inte nog med chevalier, de Florac? — Nej, ty utan vicomten kan jag icke gå på balen. — Min Gud! Hvarför inte? — Ni vet bäst att jag, för alt vara fri, först och främst måste undvika markisen de Brignolles, min skugga. Hertigen tillåter mig icke välja annan kavaljer, än en af mina kusiner. Vicomten är så ung, att han inte väcker uppseende, det sgt jag väl, men jag vill dock icke gå helt och åket ensam med honom, om chevalier de Florac rår följa med, blir det mer som sig bör. Två pager! då är jag ju nästan lika skyddad, som af ett helt kompani musketterare.