— En grace! o, min fru, befall! Jag är fö) edra fötter. Hvad ni önskar är redan beviljadt — Nå väl, då har jag inte någon fruktan längre Det handlar om min kusin, . . . . vicomten de Brignolles. Marskalken blef förvirrad och hostade. — Ja, min herre, vieomten och ännu en an nan page, chevalier de Florac. — Chevalieren är en utmärkt yngling, som allz berömma. Men vicomten, . . .. jag får aldrig vara i fred för hans dårskaper och sottiser; har ir ständigt i arrest och oaktadt min gamla vänkap för familjen nödgas jag straffa Honom. — Jag vet allt det der, herr marskalk; imed. lertid måste ni låta honom gå på opera-maskra den i afton. — Och detta begär ni af mig? — Det är ju en mycket obetydlig sak, i mitt tycke. — Tvärt om, det är svårare än att erhålla ett Aragonkompani. — Jag tar er på orden, marskalk; jag vill ha både det ena och det andra. — Ni gör mig förbluffad, fru hertiginna. — Ni? Iur då? — Hvad skall man väl säga om saken, och om mig sen ? — Man skall säga att Di varit lycklig. — Lycklig, och på hvad sätt? — Emedan samma afton på operan en chauvesouris skall vänta eri kungens hörn, emedan denns chauve-souris icke är Van att stämma dylika möten . . . och, om ni vill . . . medhafva den der kaptensfullmakten åt samma mystiska mask, ni