nog fattning att förklara konom den plan, hon fö tillfället uppgjort. Klockan fyra, på slaget, inträdde marskalker Virieux i hertiginnans boudoir, klädd i charla kansröd drägt, höljd af band och krachaner, me s. k. kungsfogels-koiffyr, grann och parerad, all deles som han skulle visa sig på en stor audien hos konungen. — Fru hertiginnan är illamående, sade ett a hennes fruntimmer; hon ligger och hvilar i sir sängkammare; hon tar emot herr marskalken men ber honom tala lågt: hennes hufvudvärk ä) olidlig. Marskalken, än mera stolt öfver denna ynnest följde på tåspetsarne kammarfrun, och inträdde med en religiös vördnad i det sanktuarium, de: den behagfulla skönheten hvilade. Alla rullgardiner voro noza nedfällda; man såg icke ens handen för ögat, som man säger. Marskalken, ännu förblindad af dagsljuset, kastade sig i en ländstol — Mille pardons, herr marskalk, sade hertig. innan med svag röst; jag har fått en så faslic hufvudvärk, att jag ej fördrar dagsljuset. oo Min Gud, det var förskräckligt, min fru Ack tala tyst, tala tyst! jag lider förfärligt Men kom närmare, kom hit till min säng oci tag plats i min bergere, men akta er bara att n icke gör er illa. En något häftig rörelse skakade s sänggardinerna — Hur är det, fru hertit ginna, ni ligger i er obeqväm ställning, tror jag? — Nej, nej, det är Biribiche, min lilla Nä hund, som lagt sig på täcket och byter om plats Men låtom oss komma till föremålet för dett möte.fag har en grace att begära al er,