Aftonbladet – 16 januari 1843, sida 1

saken, och det fordrådes denna förtviftade belägenhet för att få mig att ens för er, min kusin, omtala denna mystiska tillställning. — Ack, ack! markisen skall gifta sig med fröken de Virieux! utropade hertiginnan, t glad som ett barn. Ack, han skall giftå sig, och man vägrar uppfylla sitt löfte! Var lugn, vicomte; han skall bli gift, ni skall supera hos mig i afton och i morgon gå på maskeradbalen på operan, efter detta är föremälet för er ärelystnad. Hon funderade några ögonblick på ett sält att aflägsna marskalken, under utseendet att göra lhonom en tjenst: sådant var icke lätt. — Känner marskalken er stil, cbhevalier? frågade hon ändtligen. — Nej, fru hertiginna. — Det är bra. Sält er ner bär vid min chiffonier och skrif som jag dikterar: Hr marskalk! Hela verlden känner er artighet och ert galanteri; jag är derföre säker alt pbli hörd, i det jag vänder mig til beggedera. ,Vid allt hvad beligt är, heder jag er, vå icke vut i afton, eller om denaa Biljett icke träffar er pi ert hotell, återvänd hem, hvsr ni också måtte ybefinna er. Ett olyckligt Uruntimmer anropar vert medlidande och har alt becära af er den pvigtigaste tjenst. Erkänslan förevår välgerningen voch ni vet, herr mårskalk, att ett af känslor uppfylldt hjerta icke har nä. got alt vägrax — Se der en cjemnförlki et enfaldig biljett och detta är just hvad som behöfdes. Jag svarar er för att er kära guvernör icke skall stanna qvar i tio minuter. Hertiginnan ropade på sin kammarfru, lemnade