Aftonbladet – 14 januari 1843, sida 3

utkommo både stadssoldaterne och öfrige, i förstugan ingängne personer, och då hörde vittnet Frösslund uppmana vakten att gripa en person, som var löjt-: nant Tegner; men på inrådan af vittnet, som upplyste att löjtnanten var en känd person, fäste vakten härå icke något afseende, utan lät löjtnanten bortgå. Stadssoldaten Hellberg upplyste, att det icke varit i Frösslunds rum, utan i förstugan, som han, på Frösslunds anmaning, fattat i en person, hvilken sedan i trängseln vid utgåendet blifvit från honom skiljd. Sedan auditören LOrange anhållit om uppskof och kanslisten Möller, att det vilkor dervid måtte fästas, att vederparten ålades nästa gäng förete all sin bevisning, afsade rätten, att något afseende icke kunde fästas på påståendet om vittnet Sundins förpligtande att förse sig med prestbetyg, att målet uppsköts till den 22 December, och att det ålåg Frösslund och hans medparter att då vara försedde med all den bevisning hvaraf de ville sig betjena. 12 EINNynt IT OSPEC AEETT ITE RAAAA SVIT