Aftonbladet – 14 januari 1843, sida 1

kära vicomte, du ser dessa murar och gallei du vet att det finns poster rundt omkring häl — Åh, bahl! jag gör en konst på dessa mura och galler! Om du hade lika mycket hufvud lika mycken beslutsamhet som jag, om du känd dig i stånd att trotsa allt, skulle vi snart trium fera, men du vågar ingenting. — Jag hyser inte fruktan mer än du, skull jag tro. — Min Gud, ursäkta, min vän! Ja, du är go gosse på profession, jag erkänner det, och du ha aldrig varit kär? — Hur vet du det? — Du har åtminstone icke varit kär i min ku sin, den sköna hertiginnan de Presles? Chevalieren suckade, men svarade intet. — Hvad mig angår, är jag färdig att bli toki; i henne. Hon är så behagfull! hon har så myc: ket snille! — Hon är så god! — Hon ger så ypperliga supter; — Hon har så mycken mildhet i sin blick! — Hennes ekipager äro så praktfulla, henne toiletter så nya! — Hon har talanger! — Ack, ja, allt det är sant; men det är int värdt att skämta. Man skall aldrig lyckas behag: henne; hon är bevarad inom en tredubbel, oöfver stiglig barrier. — Hur så? — För det första är hon ett anständigt frun timmer, för det andra en kokett och ändtliger har hon adopterat dygden, som en egenhet un der närvarande tid; hon skall icke vika derifrån — Ack, nej!