Aftonbladet – 14 januari 1843, sida 1

detta hotell, men innan jag derom underrättar dig, bör jag säga, att den erbjuder en mängd möjligheter att bryta balsen af sig. — Så mycket värre! An sen då? — Se här min plan. Vi gå och lägga oss liksom de andra. Klockan tio kläda vi på oss igen och träffas öfverst vid stora trappan. — Jag förstår. — Då jag säger öfverst, menar jag under takstolarne der uppe på vinden; du har kanske inte sett den der falluckan med fönster på, och du har kanhända inte föreställt dig att mån der kan andas frihetens luft, som herr Voltaire säger? He! — Nej, på min heder! — Jag kunde väl tro det. Vet då, att då man hunnit våra sex trappor upp, blir det fråga om att klättra opp på gallerverket kring trappan, upplyfta falluckan, hänga sig med händerna i öppningen och så klänga sig upp, medelst en liten repstege ända till taket. Bara inte foten halkar och man är säker på handen, kommer man dit. ElJest faller man ned på stengolfveti vestibulen och bryter halsen af sig. Har du lust att våga vippen ? — För fan, visst har jag lust, jag skall våga mycket mer. — Då är det afgjordt. Men man måste också akta sig att smutsa ner eller spräcka sönder kläderna, det vore eljest omöjligt att presentera sig för en hertiginna. — Du har rätt, tack för vinken! — Men jag hör trumman. Lit oss lyda den som goda barn; vi skola snart visa dem att vi äro män. Framför allt, tystnad och försigtighet. Detta gäller icke bloit för i dag, utan äfven för