Aftonbladet – 14 januari 1843, sida 1

HERTIGINNAN. AF GREFVINNAN DASH, I NATTVANDRINGEN. På den stora gården till kungliga stallet i Versailles promenerade klockan nio en afton tvenne pager, klädda i uniform eller rättare hans majestäts livre, d. v. s. blå frack med liljebeströdd eguiljett och röda permissioner. Den ene af dem, den längsta, hade i sin turnyr hela den kavaljeriska ledighet, som tillhörde hans beställning. Hans lifliga ansigte, hans blixtrande ögon, hans djerfva gång erbjödo en god modell till en verklig page, en page vid Ludvig XV:s hof och under madame Dubarrys regering. Den andra, liten, spenslig, graciös, utgjorde en frappant kontrast sill sin kamrat. Han var frisk, rosenröd, vacker, nästan som en flicka. Hans blyghet utestängde dock icke malicen. Man skulle sagt att det var Cherubin, utgången ur Susannes händer. — Du får väl lof, sade han till sin längre kamrat, man måste underkasta sig. — Nej, chevalier, nej, jag skall icke underkasta mig. Det är en orättvisa och jag vill icke lida den, förr skall jag beklaga mig för kungen. — Och kungen skall skicka dig på dörren. — Alldeles inte; han beskyddar, han älskar sina pager, han vill icke att man plågar dem; i annat fall går jag till madame Dubarry. — Och på hvad sätt? då vi nu äro instängda, och när? efter det är frågan om i afton, Du skulle röra upp hela hofvet, jag tviflar ej derpå, du skulle revolut,Onera parlamentet. Men, min