Aftonbladet – 13 januari 1843, sida 3

gemen och hvar och en i synnerhet, alla trogn embetsmän, krigsmakten till lands och vatten oc rikets alla öfriga innebyggare. Svenska Kräftan är en puissans och i egen skap af sådan gör hon som alla andra, som Tor dra anslag för, men hata anslag mot sig. En he månad bestämdes för ledamöterne att samla me del och prenumeranter, hvarefter redaktionen åt skildes. En månad har nu förlidit, (förlåt mig det va egentligen i förrgårs) och redaktionen samman trädde åter hos mig. Både brodren Käckling och brodren Knotlande sågo: förlägna ut i fysionomien, och äfven jag had någonting, som liknade akademisk platthet elle flathet, i mitt markerade ansigte, samma ansigt som ni kan se i det Unga Sverige,, med de skilnaden att jag såg förlägen ut och löskragarn slokade med öronen. Nåh bröder?, frågade. jag. Hå! hålv svarade bröderna. ,Hur går det?, frågade jag. Alldeles intet! svarade bröderna. Huru menar ni, bröder ? frågade jag Nu började brodren Knotlander att orda oc sade; Ädle broder Pfefferkorn! jag har tals vid folket, jag har gålt omkring med en lykt liksom Diogenes, för att uppsöka sannt liberal menniskor, men jag har icke funnit några, hva och en har sina åsigter, men ingen våra Nå väl ädle broder! när jag omtalade för dem tid ningens syfte, det nya ljusare mål, dit vi skull sträfva, så påstodo de, att de andra tidningarn hade samma företräden redan förut, de påstod